Klubbens valspråk "Förnedra Motståndaren."
Per Hultgren ordförande
Intresset för kvalificerad krocket är väsentligt större än vad Svenska Croquetförbundets verksamhet återspeglar. Det finns skäl att tro att det finns entusiaster i varje kommun.
Ett bra exempel på det är Querle Croquet Societet, en tvåmannaklubb i
Landskrona.
Klubben har funnits i ungefär tio år och förfogar sedan några år tillbaka över en egen bana, med klubbhus. Banan är uppställd för American Backyardoch 80 procent av det regelverket kräver får plats. Reglerna för
Association Croquet tillämpas efter bästa förmåga.
-
Eftersom vi numera faktiskt försöker bruka lite allvar med regeltolkning
och regeltillämpning tror vi att ett medlemskap i SCF skulle gynna QCS:s
utveckling, säger Per Hultgren, ordförande.
Hur kommer det sig förresten att han blev intresserad av krocket? - Jag har ända sedan barndomen - då jag fick se min syster
tillfoga en lagom älskad brylling ett otäckt sår i huvudet med en av
den tidens rediga krocketklubbor (liknade alls icke de man idag inhandlar
på Statoil) - längtat efter att åter spela krocket med ordentlig
utrustning. Jag önskade mig och fick i 50-årspresent ett engelskt
krocketset.
Men vid det tillfället hade han inte någon yta på sin egen tomt som var lämplig att spela på. Därför sattes banan upp hos en lyckligare lottadgranne, med vilken Per Hultgren då och då dricker ett glas vin och
behandlar dagens "on dit" med.
- Vi tyckte bägge det hela var väldigt roligt. Jag började planera för
en bana på min egen tomt. Under tiden "bodde" mitt krocketset
hos min granne. Min egen bana blev spelklar 2002.
Motståndarens ekonomiförpackning av valium
Klubben - Querle Croquet Societet - har alltså endast två medlemmar: ordföranden Per Hultgren och grannen/medlemmen Bo Öberg. Den senare vinner enligt uppgift nästan alla matcher. Ordföranden, som ocksåutgör regelkommittén och där har utslagsröst, har fullt sjå med att
tolka reglerna på ett sådant sätt att Bo Öbergs spel hämmas så
mycket som möjligt.
- Vi brukar spela en eller två gånger i veckan från juni/juli och fortsätter
in på hösten så länge vädret känns behagligt. Det brukar ta en dryg
eller kanske en och en halv timme, inklusive uppladdning/lottning med förfriskning,
paus med förfriskning
Sessionen avslutas efter det att bägge deltagarna träffat norra pinnen
med ett av sina klot (klubbregel) och "eftersnack" - återigen
med förfriskning - om matchen och om vad sig i byn och världen
tilldragit haver.
- Själva spelet bedrives faktiskt med stort engagemang och det är för
oss bägge under matchen verkligen inte oviktigt vem som vinner, poängterar
Per Hultgren.
Klubbens valspråk är: Förnedra Motståndaren.
- Detta kan ju låta drastiskt men det är valt med tanke på att den
"goda" segern i krocket ju uppnås genom att vända matchen just
när oppositionen tror den har den i sin hand. Och helst ska det göras på
ett sådant sätt att förloraren av ångest, ilska och upprördhet önskar
att han tagit med sig den stora ekonomiförpackningen av valium.
FaktaThomas C Ericsson avgick som
SCF:s ordförande vid SM -01.
Senare samma år höll han ett
nyårstal till krocketsvenskarna.
Och det är i princip den texten
som publiceras här.
I samband med SM i Vimmerby 1994 valdes jag till sekreterare i Svenska Croquetförbundet.Arguskollegan Micce Rylander valdes också in i styrelsen, som PR-konsult.
Som alltid när man tillträder ett uppdrag så är entusiasmen stor och
ambitionsnivån hög. Micce och jag var snabba med att dra upp storstilade
riktlinjer för "Krocket 2000" som med massiva PR-insatser
skulle popularisera krocketsporten och locka fram nya utövare ur
buskarna.
Kampanjen "Krocket 2000"
En av målsättningarna var bland annat att SCF år 2000 skulle vara
kvalificerade att bli invalda i Riksidrottsförbundet. För att uppnå
detta mål krävdes det att det skulle finnas cirka 3000 aktiva spelare
från 14 av landets 27 distrikt.
SCF bestod då av uppskattningsvis 4-5 aktiva klubbar med kanske 250
utövare. Även om antalet aktiva klubbar har fördubblats så är antalet
organiserade medlemmar i stort sett lika många.
Thomas C Ericsson, en spelare som
funderat över sin sports framtid.
FOTO PETER GRÖNBORG
Jag vet inte riktigt vad kampanjen "Krocket 2000" gick ut påegentligen, men "Krocket 2000" lät åtminstone lagom
visionärt. Vi producerade i alla fall lite foldrar och affischer som
skickades ut till presumtiva krocketspelare.
Under ett par år hade vi
också en del krocketinformation och uppvisningsspel under
Hultsfredsfestivalen, men det var nog mest för att vi skulle ha något
kul att göra mellan musikframträdandena.
Bra idéer har
kommit fram
Det mest bestående inslaget i "Krocket 2000" var tillkomsten av
nyhetsbrevet Croquet som från 1996 kommit ut med 2-4 nummer per
år, mest innehållande information och resultat i samband med
SM-tävlingarna. Samma år publicerades den första hemsidan på Internet,
med regler och annan information.
Internet har sedan dess varit den bästa kanalen för att sprida
information och kunskap om krocketsporten. I övrigt återstår det mesta
att fullborda!
Vad bör göras för att krocketsporten skall kunna utvecklas och bli mer
accepterad som tävlingssport? Under de år jag varit aktiv i styrelsen
har ett antal bra idéer kommit fram, inte minst under de sena
krocketbanketterna som varit en rik källa för tankeutbyte. En del av de
uppkomna idéerna har börjat att realiseras, andra befinner sig
fortfarande i sin linda. Jag tror dock att flera av nedanstående punkter
måste bearbetas för att få fart på utvecklingen.
Fem förslag 1. Bättre tillgång till
krocketutrustning! Tillverkarna av de förhatliga
"bensinmacksspelen" måste börja tillverka bättre krocketspel.
(Eller om hobbytillverkarna Jan-Åke och Kometen blir huvudleverantörer
till Intersport och andra idrottskedjor).
2. Mer internationalisering! Sedan förra året är S.C.F. medlemmar i
Europeiska krocketförbundet, vilket innebär att vi har rätt att delta i
olika Europeiska tävlingar. Spelnivån måste dock höjas flera klasser
innan vi är mogna att ta steget ut på de internationella krocketbanorna.
3. Fler tävlingar mellan SM-turneringarna där klubbarna kan mötas och
utbyta erfarenheter och tjuvtricks! Krocketserie? Swedish Open i
Association Croquet där spelare från övriga norden bjuds in?
4. En krocketbana i varje Kommun! Fritidskontor och parkanläggare måste
inse att de bör anlägga kommunala gräsmattor som lämpar sig för
krocketspel och inte plantera en massa onödiga träd och buskar
överallt.
5. Enhetlig tävlingsdress! Alla klubbar bör ha speciella
tävlingsdressar, för att öka profileringen och ge sporten en lite
seriösare prägel.
Den nytillträdda styrelsen, med en dynamisk Peter Grönborg vid rodret, kan säkert vaska fram en brahandlingsplan. Jag är också övertygad om att den har förmågan att
realisera alla idéer på ett betydligt bättre sätt än vad jag lyckades
med under mina sju år i styrelsen.
Men för att utvecklingsarbetet skall få ordentlig fart krävs det nog
att HELA KROCKETSVERIGE ställer upp och drar sitt strå till stacken.
Thomas C Ericsson Argus Croquet
Sekreterare S.C.F. 1994-1999
Ordförande S.C.F. 1999-2001
En viktig uppgift för Svenska Croquetförbundet är att följa utvecklingen av krocketsporten utomlands och delta i det internationella samarbetet. Så sker också på flera sätt, till exempelgenom förbundskaptenernas arbete, men också via enskilda insatser i
fjärran land.
Nedan redovisar Henrik Bodin, ledamot i SCF:s styrelse, resultatet av
sina efterforskningar rörande krocketsportens ställning i norra och
västra Indien.
"Jag har sett fossilerna av
krocket"
Indien är ett stort land, faktiskt ett av världens största länder. Englandär däremot ett av världens minsta länder. Ändå styrde våra tedrickande
vänner över Indien i över 150 år, och då var det naturligtvis oundvikligt
att dessa länders kulturer skulle komma att påverkas av varandra.
Oturligt för Indien så var det ett av Europas tristaste länder som gjorde
ett oväntat, och skapligt långvarigt, besök i dess bräckliga historia.
Styggelser som vänstertrafik, dålig tandhygien och en allmänt konservativ
och gråmulen karisma är bara några av gåvorna från den brittiska
kulturskatten.
Här ser man banan i sin helhet. Dom vackra
omgivningarna till trots så uppvägde inte det den ”spännande” banformen.
Men förutom detta så är England ett idrottsälskande land som länge varit enstornation i sporter som dart, rugby och fotboll.
Men nu var det ju inte arbetarklassen som var i Indien för att lära
invånarna finkultur utan betydligt mer sofistikerade herrar. Herrar som
hellre skulle käka upp plommonstroppen än skrika obscena könsord till
domaren på Old Trafford.
Nej i överklassens England fanns bara tre sporter värda namnet, nämligen:
krocket, kricket och hästpolo.
Alla tre idrotter som drar finkulturen till sin spets, där reglerna är såobskyra att utövarna själva får svårt att hänga med och där stil räknas som
minst lika viktigt som att segra.
Spion eller
krocketspelare?
Hösten 2005 tillbringade undertecknad fyra månader i landet med över 120
miljoner heliga kor. Klimatet är ju inte riktigt som i Sverige utan erbjuder
i stort sett idylliska temperaturer året runt. Förutsättningarna för att
kunna spela krocket är alltså nästintill optimala.
Förhoppningen var tidigt att hitta åtminstone en närliggande plan, känna av
spelets nivå och slutligen kunna spela krocket dagligen. Äntligen skulle man
inte bara kunna konservera sommarformen, utan också förbättra spelet så pass
att man skulle regera på den svenska vårens dåliga krocketplaner.
Jag ställer mig lite tveksam till
hur bollbanan kommer att bli. Utrustningen bjöd inte sällan på överraskande
och slumpartade skott.
Detta skulle emellertid visa sig bli svårare än beräknat när jag till enbörjan inte tycktes finna några planer överhuvudtaget. Hade engelsmännen
misslyckats att sprida krocketglädje i Indien? Den betydligt menlösare
sporten kricket var ju nationalsport och i det närmaste religion i hela
landet, så visst borde väl också krocket vara representerat?
Det skulle dröja en månad innan jag fick upp ett krocketspår. På det enorma
lyxhotellet Taj Ganges i Indiens heligaste stad, Varanasi, fanns det en
krocketplan och utrustning.
Det var dock ett högst avgränsat område och såvida man inte kom ikläddgyllene skor eller värpte pengar fick man komma närmare än tre hundra meter.
Efter att ha irriterat några stackars receptionister en längre tid så fick
jag slutligen prata med hotellmanagern. Denna tycktes dock ställa sig
tveksam till varför en svensk var så angelägen om att titta på deras
anläggning, en spion månne?
Kanske en stödgala
för krocket i Indien
Men efter att ha bedyrat min seriositet med hjälp av några hundra rupies och
det faktum att jag var där för, det i egna utsagors ”mäktiga”, Svenska
Croquetförbundets räkning, så fick jag tillträde till denna heliga ark. Så
här i efterhand kanske jag skulle tona ner det där med helig ark då det som
mötte mig var ett stort antiklimax.
Kvalitén på utrustningen får man väl säga
var skiftande…
Banan som var högst underligt proportionerad var allt annat än rektanguläroch utrustningen som helt var tillverkad i någon indisk trädsort, verkade
kunna dateras till tiden när engelsmännen först kom till landet. Det enda
positiva var det snabbspelande gräset som påminde om konstgräs. Mina
storslagna planer på att croquera indiska spelare hade helt gått i kras då
ingen i personalen hade sett banan utnyttjas på ett tiotal år. Efter att ha
gjort en snabb och lagom oinspirerad omgång så lämnade jag området.
Under min tid i Indien hann jag med att besöka ytterligare två krocketplanermed samma eller sämre resultat. Banorna var inte regelmässiga och den
utrustning som faktiskt fanns var högst primitiv. Det ska tilläggas att jag
endast var i Indiens norra och västra delar och att det är allt för
generaliserande att dra slutsatser om krocket i hela Indien.
Men man kan ändå kosta på sig att fråga vad som har gått fel i ett land där
man haft de rätta förutsättningarna? Kanske skulle man starta ett
missionsarbete för krocket i Indien, stödgalor är ju på modet i Sverige
idag.
En bortglömd och död
sport
Fast först kanske vi ska bredda sporten hemma innan vi ägnar tid åt andra
länder. Krocketens framtid i Sverige är osäker men jag ser med tillförsikt
på hur allt fler ungdomar sluter upp bakom denna sommarsporternas kung. Inte
minst i min egen förening har vi en otroligt stark tilltro till de ungdomar
som börjar intressera sig för krocket. Jag har på nära håll sett fossilerna
av krocket då den i ett land blivit en bortglömd och död sport. Låt oss
kämpa för att den aldrig blir bortglömd i Sverige!
1949 lämnade England det stora landet i öst. Kanske hade den där populära
mannen som inte ville bruka våld något med saken att göra? Eller kanske
ville Engelsmännen bara hem och spela krocket?
AV HENRIK BODIN SockerOllon Croquet Club
Fotograf och medspelare:
ANDERS HAMMARSTRÖM
Jag ska precis genomföra en croquering för
att få ett bra utgångsläge på bågen. Hotellets banvärd tittar nyfiket på.
2004 delades för första gången Svenska Croquetförbundets utmärkelse Guldklotet ut. Syftet med priset är att premiera och uppmärksamma gärningarsom gynnar krocketsporten
Det är ett
pris som i första hand tilldelas personer utanför spelarkretsen vilka
gjort förtjänstfulla insatser för krocketspelets utveckling.
Initiativtagare till det hela är Lars-Inge Nilsson, som också ansvarar för att utformadetaljerna kring proceduren. Pristagare 2004 blev Åke Johansson,
stadsträdgårdsmästare i Borås. Han fick mottaga utmärkelsen under den
så kallade "skördefesten", som varje år genomförs i Borås
kulturhus, i september månad.
Ur en motion till SCF:
"Utvecklingen
och utbredningen av krocketspelet torde i viss grad hänga samman med
existensen av å någorlunda fasta punkter belägna och kvalitetsmässigt
någorlunda anständiga banor. Av sådana borde finnas åtminstone en i
varje svensk kommun. Därför nämns här också en kandidat till det föreslagna
priset: stadsträdgårdsmästaren i Borås, Åke Johansson. som är
ansvarig för anläggandet av den i Majorslunden befintliga bana som togs
i bruk krocketsäsongen 2002."
Borås Krocketsällskap inledde säsongen med den traditionsenliga påsktävlingen kycklingkrocket. Grenen är som vanligt svensk krocket singel. Då gräsmattan i majorslunden rymmer två planer, var det alldeles utmärkt att exakt åtta spelare deltog i tävlingen. Klubbstugan var på plats, solen sken och alla hade en trevlig dag på krocketbanan.
Efter tre kvalomgångar spelade i finalen Simon, Jörgen, JohnT och Lars-Inge. Det blev ett utpräglat taktiskt parti där alla spelarna ansträngde sig till det yttersta för att inte bjuda någon annan på ett bra läge och för att sabotera de andras möjligheter att få till ett bra break. När slutsignalen ljöd hade därför ingen av spelarna gjort stor rond. Jörgen och Lars-Inge var i delad ledning efter att ha gjort vändningen men inte lyckats passera kronan på hemväg.
Det hela fick avgöras med en shoot out mot pinnen. Där visade Lars-Inge prov på stor koncentration och vann till slut hela tävlingen. En nöjd vinnare får njuta hela året av det fina vandringspriset i form av en gul kyckling.
För andra året i rad hölls kräftpokalen i Frödinge.
Åtta tappra krocketspelare hade slutit upp i Frödinge helgen 20-21 september för att spela årets kräftpokal.
Tävlingen som av tradition spelas i grenen svensk krocket avgjordes genom den sammanlagda poängen i 4 omgångars spel.Efter sista omgången stod till slut Krister Ekholm som segrare. Hela tabellen ser ut så här:
Spelare
Poäng
Krister
25
Göran
24
Thomas
22
Simon
18
Claes
13
Ulf
12
Helen
10
Mikael
4
Den något mer prestigefyllda grenen kast med liten kräfta vanns överlägset av Thomas C Ericsson.
Kräftor och Krocket, bättre kombination är svår att hitta. En gång är en tillfällighet, två gånger en tradition. Det blir med stor sannolikhet en kräftpokal nästa år också.
Svar
Querle Croquet Societet
Per Hultgren
ordförande
Intresset för kvalificerad krocket är väsentligt större än vad Svenska Croquetförbundets verksamhet återspeglar. Det finns skäl att tro att det finns entusiaster i varje kommun.
Ett bra exempel på det är Querle Croquet Societet, en tvåmannaklubb i
Landskrona.
Klubben har funnits i ungefär tio år och förfogar sedan några år tillbaka över en egen bana, med klubbhus. Banan är uppställd för American Backyardoch 80 procent av det regelverket kräver får plats. Reglerna för
Association Croquet tillämpas efter bästa förmåga.
-
Eftersom vi numera faktiskt försöker bruka lite allvar med regeltolkning
och regeltillämpning tror vi att ett medlemskap i SCF skulle gynna QCS:s
utveckling, säger Per Hultgren, ordförande.
Hur kommer det sig förresten att han blev intresserad av krocket? - Jag har ända sedan barndomen - då jag fick se min syster
tillfoga en lagom älskad brylling ett otäckt sår i huvudet med en av
den tidens rediga krocketklubbor (liknade alls icke de man idag inhandlar
på Statoil) - längtat efter att åter spela krocket med ordentlig
utrustning. Jag önskade mig och fick i 50-årspresent ett engelskt
krocketset.
Men vid det tillfället hade han inte någon yta på sin egen tomt som var lämplig att spela på. Därför sattes banan upp hos en lyckligare lottadgranne, med vilken Per Hultgren då och då dricker ett glas vin och
behandlar dagens "on dit" med.
- Vi tyckte bägge det hela var väldigt roligt. Jag började planera för
en bana på min egen tomt. Under tiden "bodde" mitt krocketset
hos min granne. Min egen bana blev spelklar 2002.
Klubben - Querle Croquet Societet - har alltså endast två medlemmar: ordföranden Per Hultgren och grannen/medlemmen Bo Öberg. Den senare vinner enligt uppgift nästan alla matcher. Ordföranden, som ocksåutgör regelkommittén och där har utslagsröst, har fullt sjå med att
tolka reglerna på ett sådant sätt att Bo Öbergs spel hämmas så
mycket som möjligt.
- Vi brukar spela en eller två gånger i veckan från juni/juli och fortsätter
in på hösten så länge vädret känns behagligt. Det brukar ta en dryg
eller kanske en och en halv timme, inklusive uppladdning/lottning med förfriskning,
paus med förfriskning
Sessionen avslutas efter det att bägge deltagarna träffat norra pinnen
med ett av sina klot (klubbregel) och "eftersnack" - återigen
med förfriskning - om matchen och om vad sig i byn och världen
tilldragit haver.
- Själva spelet bedrives faktiskt med stort engagemang och det är för
oss bägge under matchen verkligen inte oviktigt vem som vinner, poängterar
Per Hultgren.
Klubbens valspråk är: Förnedra Motståndaren.
- Detta kan ju låta drastiskt men det är valt med tanke på att den
"goda" segern i krocket ju uppnås genom att vända matchen just
när oppositionen tror den har den i sin hand. Och helst ska det göras på
ett sådant sätt att förloraren av ångest, ilska och upprördhet önskar
att han tagit med sig den stora ekonomiförpackningen av valium.
Krocketlåt
Lagom till SM 2003 släppte den världsberömde artisten Tomas Rintala ett av sina mest berömda verk, "Welcome Crouqeters".welcome_croqueteers_2003.mp3
Vision om framtiden
SCF:s ordförande vid SM -01.
Senare samma år höll han ett
nyårstal till krocketsvenskarna.
Och det är i princip den texten
som publiceras här.
I samband med SM i Vimmerby 1994 valdes jag till sekreterare i Svenska Croquetförbundet.Arguskollegan Micce Rylander valdes också in i styrelsen, som PR-konsult.
Som alltid när man tillträder ett uppdrag så är entusiasmen stor och
ambitionsnivån hög. Micce och jag var snabba med att dra upp storstilade
riktlinjer för "Krocket 2000" som med massiva PR-insatser
skulle popularisera krocketsporten och locka fram nya utövare ur
buskarna.
Kampanjen "Krocket 2000"
En av målsättningarna var bland annat att SCF år 2000 skulle vara
kvalificerade att bli invalda i Riksidrottsförbundet. För att uppnå
detta mål krävdes det att det skulle finnas cirka 3000 aktiva spelare
från 14 av landets 27 distrikt.
SCF bestod då av uppskattningsvis 4-5 aktiva klubbar med kanske 250
utövare. Även om antalet aktiva klubbar har fördubblats så är antalet
organiserade medlemmar i stort sett lika många.
Thomas C Ericsson, en spelare som funderat över sin sports framtid.
FOTO PETER GRÖNBORG
Jag vet inte riktigt vad kampanjen "Krocket 2000" gick ut påegentligen, men "Krocket 2000" lät åtminstone lagom
visionärt. Vi producerade i alla fall lite foldrar och affischer som
skickades ut till presumtiva krocketspelare.
Under ett par år hade vi
också en del krocketinformation och uppvisningsspel under
Hultsfredsfestivalen, men det var nog mest för att vi skulle ha något
kul att göra mellan musikframträdandena.
Bra idéer har
kommit fram
Det mest bestående inslaget i "Krocket 2000" var tillkomsten av
nyhetsbrevet Croquet som från 1996 kommit ut med 2-4 nummer per
år, mest innehållande information och resultat i samband med
SM-tävlingarna. Samma år publicerades den första hemsidan på Internet,
med regler och annan information.
Internet har sedan dess varit den bästa kanalen för att sprida
information och kunskap om krocketsporten. I övrigt återstår det mesta
att fullborda!
Vad bör göras för att krocketsporten skall kunna utvecklas och bli mer
accepterad som tävlingssport? Under de år jag varit aktiv i styrelsen
har ett antal bra idéer kommit fram, inte minst under de sena
krocketbanketterna som varit en rik källa för tankeutbyte. En del av de
uppkomna idéerna har börjat att realiseras, andra befinner sig
fortfarande i sin linda. Jag tror dock att flera av nedanstående punkter
måste bearbetas för att få fart på utvecklingen.
Fem förslag
1. Bättre tillgång till
krocketutrustning! Tillverkarna av de förhatliga
"bensinmacksspelen" måste börja tillverka bättre krocketspel.
(Eller om hobbytillverkarna Jan-Åke och Kometen blir huvudleverantörer
till Intersport och andra idrottskedjor).
2. Mer internationalisering! Sedan förra året är S.C.F. medlemmar i
Europeiska krocketförbundet, vilket innebär att vi har rätt att delta i
olika Europeiska tävlingar. Spelnivån måste dock höjas flera klasser
innan vi är mogna att ta steget ut på de internationella krocketbanorna.
3. Fler tävlingar mellan SM-turneringarna där klubbarna kan mötas och
utbyta erfarenheter och tjuvtricks! Krocketserie? Swedish Open i
Association Croquet där spelare från övriga norden bjuds in?
4. En krocketbana i varje Kommun! Fritidskontor och parkanläggare måste
inse att de bör anlägga kommunala gräsmattor som lämpar sig för
krocketspel och inte plantera en massa onödiga träd och buskar
överallt.
5. Enhetlig tävlingsdress! Alla klubbar bör ha speciella
tävlingsdressar, för att öka profileringen och ge sporten en lite
seriösare prägel.
Den nytillträdda styrelsen, med en dynamisk Peter Grönborg vid rodret, kan säkert vaska fram en brahandlingsplan. Jag är också övertygad om att den har förmågan att
realisera alla idéer på ett betydligt bättre sätt än vad jag lyckades
med under mina sju år i styrelsen.
Men för att utvecklingsarbetet skall få ordentlig fart krävs det nog
att HELA KROCKETSVERIGE ställer upp och drar sitt strå till stacken.
Argus Croquet
Sekreterare S.C.F. 1994-1999
Ordförande S.C.F. 1999-2001
Förbundskapten 2002-2006
Reseberättelse från Indien
En viktig uppgift för Svenska Croquetförbundet är att följa utvecklingen av krocketsporten utomlands och delta i det internationella samarbetet. Så sker också på flera sätt, till exempelgenom förbundskaptenernas arbete, men också via enskilda insatser i
fjärran land.
Nedan redovisar Henrik Bodin, ledamot i SCF:s styrelse, resultatet av
sina efterforskningar rörande krocketsportens ställning i norra och
västra Indien.
"Jag har sett fossilerna av
krocket"
Indien är ett stort land, faktiskt ett av världens största länder. Englandär däremot ett av världens minsta länder. Ändå styrde våra tedrickande
vänner över Indien i över 150 år, och då var det naturligtvis oundvikligt
att dessa länders kulturer skulle komma att påverkas av varandra.
Oturligt för Indien så var det ett av Europas tristaste länder som gjorde
ett oväntat, och skapligt långvarigt, besök i dess bräckliga historia.
Styggelser som vänstertrafik, dålig tandhygien och en allmänt konservativ
och gråmulen karisma är bara några av gåvorna från den brittiska
kulturskatten.
Här ser man banan i sin helhet. Dom vackra omgivningarna till trots så uppvägde inte det den ”spännande” banformen.
Men förutom detta så är England ett idrottsälskande land som länge varit enstornation i sporter som dart, rugby och fotboll.
Men nu var det ju inte arbetarklassen som var i Indien för att lära
invånarna finkultur utan betydligt mer sofistikerade herrar. Herrar som
hellre skulle käka upp plommonstroppen än skrika obscena könsord till
domaren på Old Trafford.
Nej i överklassens England fanns bara tre sporter värda namnet, nämligen:
krocket, kricket och hästpolo.
Alla tre idrotter som drar finkulturen till sin spets, där reglerna är såobskyra att utövarna själva får svårt att hänga med och där stil räknas som
minst lika viktigt som att segra.
Spion eller
krocketspelare?
Hösten 2005 tillbringade undertecknad fyra månader i landet med över 120
miljoner heliga kor. Klimatet är ju inte riktigt som i Sverige utan erbjuder
i stort sett idylliska temperaturer året runt. Förutsättningarna för att
kunna spela krocket är alltså nästintill optimala.
Förhoppningen var tidigt att hitta åtminstone en närliggande plan, känna av
spelets nivå och slutligen kunna spela krocket dagligen. Äntligen skulle man
inte bara kunna konservera sommarformen, utan också förbättra spelet så pass
att man skulle regera på den svenska vårens dåliga krocketplaner.
Jag ställer mig lite tveksam till
hur bollbanan kommer att bli. Utrustningen bjöd inte sällan på överraskande
och slumpartade skott.
Detta skulle emellertid visa sig bli svårare än beräknat när jag till enbörjan inte tycktes finna några planer överhuvudtaget. Hade engelsmännen
misslyckats att sprida krocketglädje i Indien? Den betydligt menlösare
sporten kricket var ju nationalsport och i det närmaste religion i hela
landet, så visst borde väl också krocket vara representerat?
Det skulle dröja en månad innan jag fick upp ett krocketspår. På det enorma
lyxhotellet Taj Ganges i Indiens heligaste stad, Varanasi, fanns det en
krocketplan och utrustning.
Det var dock ett högst avgränsat område och såvida man inte kom ikläddgyllene skor eller värpte pengar fick man komma närmare än tre hundra meter.
Efter att ha irriterat några stackars receptionister en längre tid så fick
jag slutligen prata med hotellmanagern. Denna tycktes dock ställa sig
tveksam till varför en svensk var så angelägen om att titta på deras
anläggning, en spion månne?
Kanske en stödgala
för krocket i Indien
Men efter att ha bedyrat min seriositet med hjälp av några hundra rupies och
det faktum att jag var där för, det i egna utsagors ”mäktiga”, Svenska
Croquetförbundets räkning, så fick jag tillträde till denna heliga ark. Så
här i efterhand kanske jag skulle tona ner det där med helig ark då det som
mötte mig var ett stort antiklimax.
Kvalitén på utrustningen får man väl säga var skiftande…
Banan som var högst underligt proportionerad var allt annat än rektanguläroch utrustningen som helt var tillverkad i någon indisk trädsort, verkade
kunna dateras till tiden när engelsmännen först kom till landet. Det enda
positiva var det snabbspelande gräset som påminde om konstgräs. Mina
storslagna planer på att croquera indiska spelare hade helt gått i kras då
ingen i personalen hade sett banan utnyttjas på ett tiotal år. Efter att ha
gjort en snabb och lagom oinspirerad omgång så lämnade jag området.
Under min tid i Indien hann jag med att besöka ytterligare två krocketplanermed samma eller sämre resultat. Banorna var inte regelmässiga och den
utrustning som faktiskt fanns var högst primitiv. Det ska tilläggas att jag
endast var i Indiens norra och västra delar och att det är allt för
generaliserande att dra slutsatser om krocket i hela Indien.
Men man kan ändå kosta på sig att fråga vad som har gått fel i ett land där
man haft de rätta förutsättningarna? Kanske skulle man starta ett
missionsarbete för krocket i Indien, stödgalor är ju på modet i Sverige
idag.
En bortglömd och död
sport
Fast först kanske vi ska bredda sporten hemma innan vi ägnar tid åt andra
länder. Krocketens framtid i Sverige är osäker men jag ser med tillförsikt
på hur allt fler ungdomar sluter upp bakom denna sommarsporternas kung. Inte
minst i min egen förening har vi en otroligt stark tilltro till de ungdomar
som börjar intressera sig för krocket. Jag har på nära håll sett fossilerna
av krocket då den i ett land blivit en bortglömd och död sport. Låt oss
kämpa för att den aldrig blir bortglömd i Sverige!
1949 lämnade England det stora landet i öst. Kanske hade den där populära
mannen som inte ville bruka våld något med saken att göra? Eller kanske
ville Engelsmännen bara hem och spela krocket?
AV HENRIK BODIN
SockerOllon Croquet Club
Fotograf och medspelare:
ANDERS HAMMARSTRÖM
Jag ska precis genomföra en croquering för att få ett bra utgångsläge på bågen. Hotellets banvärd tittar nyfiket på.
Guldklotet
2004 delades för första gången Svenska Croquetförbundets utmärkelse Guldklotet ut. Syftet med priset är att premiera och uppmärksamma gärningarsom gynnar krocketsporten
Det är ett
pris som i första hand tilldelas personer utanför spelarkretsen vilka
gjort förtjänstfulla insatser för krocketspelets utveckling.
Initiativtagare till det hela är Lars-Inge Nilsson, som också ansvarar för att utformadetaljerna kring proceduren. Pristagare 2004 blev Åke Johansson,
stadsträdgårdsmästare i Borås. Han fick mottaga utmärkelsen under den
så kallade "skördefesten", som varje år genomförs i Borås
kulturhus, i september månad.
Ur en motion till SCF:
"Utvecklingen
och utbredningen av krocketspelet torde i viss grad hänga samman med
existensen av å någorlunda fasta punkter belägna och kvalitetsmässigt
någorlunda anständiga banor. Av sådana borde finnas åtminstone en i
varje svensk kommun. Därför nämns här också en kandidat till det föreslagna
priset: stadsträdgårdsmästaren i Borås, Åke Johansson. som är
ansvarig för anläggandet av den i Majorslunden befintliga bana som togs
i bruk krocketsäsongen 2002."
Lars-Inge Nilsson
Kycklingkrocket 2009
Kycklingkrocket 2009
Äntligen vår, äntligen påsk, äntligen krocket.Då gräsmattan i majorslunden rymmer två planer, var det alldeles utmärkt att exakt åtta spelare deltog i tävlingen. Klubbstugan var på plats, solen sken och alla hade en trevlig dag på krocketbanan.
Efter tre kvalomgångar spelade i finalen Simon, Jörgen, JohnT och Lars-Inge. Det blev ett utpräglat taktiskt parti där alla spelarna ansträngde sig till det yttersta för att inte bjuda någon annan på ett bra läge och för att sabotera de andras möjligheter att få till ett bra break. När slutsignalen ljöd hade därför ingen av spelarna gjort stor rond. Jörgen och Lars-Inge var i delad ledning efter att ha gjort vändningen men inte lyckats passera kronan på hemväg.
Det hela fick avgöras med en shoot out mot pinnen. Där visade Lars-Inge prov på stor koncentration och vann till slut hela tävlingen. En nöjd vinnare får njuta hela året av det fina vandringspriset i form av en gul kyckling.
Kräftpokalen 2008
Kräftpokalen 2008
För andra året i rad hölls kräftpokalen i Frödinge.Åtta tappra krocketspelare hade slutit upp i Frödinge helgen 20-21 september för att spela årets kräftpokal.
Tävlingen som av tradition spelas i grenen svensk krocket avgjordes genom den sammanlagda poängen i 4 omgångars spel.Efter sista omgången stod till slut Krister Ekholm som segrare. Hela tabellen ser ut så här:
Den något mer prestigefyllda grenen kast med liten kräfta vanns överlägset av Thomas C Ericsson.
Kräftor och Krocket, bättre kombination är svår att hitta. En gång är en tillfällighet, två gånger en tradition. Det blir med stor sannolikhet en kräftpokal nästa år också.