Inlägg i den här diskussionen

Permalänk Svar från Simon Carlsson hos 24 Februari 2010 på 10.04

EM 2003

Sverige har under några år varit medlemmar i de båda internationella organisationerna W.C.F. (World Croquet Federation) och F.E.C. (Fédération Européenne de Croquet) som
arrangerar VM respektive EM. Nu var det dags för Sverige att mäta sina
krocketkunskaper med internationellt motstånd.

Vid årets SM-turnering i Frödinge dominerade Jan-Åke Lundberg från Tallhagens KK (Kalmar) tävlingarna och lyckades med bedriften att vinna en trippel (svensk och engelsk dubbel samt engelsk singel). Landslagsledningen behövde inga längre överläggningar för att nominera Sveriges första landslag, som utöver J-Å Lundberg bestod av förbundskaptenen Thomas C Ericsson.
Jan-Åke Lundberg under EM 2003.	Resan till Jersey var en lång och händelserik bilfärd i Lundbergs vita Volvo 240. I den Franska hamnstaden St Malo skulle landslaget ta färjan över till Jersey, som tillhör de Brittiska kanalöarna. är inträffade "the passport incident", en händelse som satte sina spår i J-Å Lundbergs gamla fotbollsknä. Detaljerna kring denna incident kommer säkert att låta tala om sig vid nästa års SM-bankett.
Spelarna!
Årets EM hade samlat ett av de starkaste startfälten på många år. Bland favoriterna märktes förra årets vinnare och hemmasonen Mattew Burrow (Jersey), Stephen Mulliner (6-faldig EM-vinnare från England) och inte minst "världens bäste krocketspelare" Robert Fulford (England). I det övriga startfältet fanns en hel del rutin och flera av dom har erövrat framskjutna positioner i EM och andra internationella tävlingar. Alla 12 medlemsländer i F.E.C. var representerade på Jersey. Ett par länder hade fler spelare med tack vare kval och särskilda friplatser, bl.a. till arrangören Jersey. Paolo de Petra (Italien), Peter Payne (Schweitz), Bruno Hess (Tyskland), Jean-Yves Guermont (Frankrike), Simon Williams (Irland), Giampietro Donati (Italien), Philip Archer (Guernsey), Jonathan Kirby (Skottland), Tony Mrozinski (Wales), Fernando de Ansorena (Spanien), Kevin Wells (Isle of Man), John Taylor (Jersey), Jonathan Lamb (Belgien), Sarah Burrow (Jersey), Edoardo Lualdi (Italien), Andres Alvarez-Sala (Spanien) plus EM-debutanten Jan-Åke Lundberg.
Krocketbanorna!
Jersey Croquet Club har stått som värd för krocket EM inte mindre än sju gånger sedan starten 1993. Detta beror på att de fyra krocketbanorna är av utomordentlig god kvalitet. De som spelade VM tidigare i år hävdade att Jerseys banor tillhörde de bästa i Europa! Gräset var perfekt skött och klipptes varje morgon. Gräset var så kort att det inte ens gick att mäta! Solen och värmen under EM gjorde banorna extra snabba och det tog ett tag för oss vildvuxna nordbor att komma underfund med underlaget. Det gällde att hålla igen så mycket som möjligt i slagen. Tog man i för mycket i slagen så for kloten över hela banan.   Arrangörsföreningen Jersey CC hade också en väl fungerande organisation som dukade upp kaffe, thé, mat och andra mycket välsmakande förnödenheter.
Tävlingen!
De 20 spelarna var indelade i 4 grupper där alla mötte alla. För att få så jämna grupper som möjligt så hade man tagit hänsyn till spelarnas handikapp och ranking, så att inte alla de bästa spelarna skulle hamna i samma grupp. Efter gruppspelet gick de fyra främsta vidare till kvartsfinal medan de övriga spelarna hamnade i "the Plate" som är en slags uppsamlingsturnering. I kvartsfinalerna praktiserades också en seedning så att de bästa spelarna mötte spelare med högre ranking. Förlorarna i kvartsfinalerna fortsatte att spela i "the Plate". Speltiden för alla matcher var maximerad till två timmar. Två matcher pågick på varje bana och om det var så att kloten korsade eller påverkade varandra så markerades dom tills att faran var över. Vid regeloklarheter eller kritiska situationer tillkallades någon av de spelare som också utgjorde "regelkommissionen", på samma sätt som vid SM.
Reglerna!
EM i Association Croquet spelas enligt reglerna för "advanced croquet" vilket skiljer sig en aning från de regler för "short croquet" som vi använt vid de senaste SM-turneringarna. Spelplanen är en fullskalig krocketbana (35 x 28 yards = 32 x 25,6 meter). Man går två varv runt banan. Efter båge 6 går man igenom bågarna i ett vänstervarv. Efter att ena spelaren gjort båge 7 ("1st back") får motståndaren göra ett "lyft" och spela något av sina klot från startlinjerna ("balk-line"), samma sak gäller efter båge 10 ("4th back"). Gör den ena spelaren båda dessa bågar i samma runda får motståndaren möjlighet till "a chance". Han får då ta något av sina klot och lägga intill vilket som helst av de andra kloten på banan. Dessa regler skall göra spelet lite mer spännande och förhindra att en spelare går ut alldeles för enkelt. De flesta spelare under EM valde att stanna innan de gjort både båge 6 och 10 och undvek ddärmed att ge motståndaren fördelen av "a chance". Innan motståndaren skulle göra sitt lyft så placerades dennes klot nästan alltid i motsatt hörn från varandra (ej vid balk-line), de egna kloten lades upp vid pinnen så att de skulle vara svåra att få träff på.
MATCHERNA!
Jan-Åke Lundberg hade lite otur med lottningen och hade två tidigare mästare i sin grupp; Stephen Mulliner och Simon Williams (Irland).
Mulliner (England) – Lundberg 26-0
Jan-Åke mötte redan i första matchen Mulliner, som vunnit EM 6 gånger, och fick en uppvisning som hette duga. På mindre än en halvtimme hade Mulliner gått runt banan med sina klot och peggat ut. Han gör bl.a. en "triple peel", vilket innebär att han med sitt förstaklot slår andraklotet genom de tre sista bågarna och peggar ut. Jan-Åke får endast slå ett par slag.
Archer (Gernsey) – Lundberg 26-7
Philip Archer kommer från grannön Gernsey och spelar ganska jämt med Lundberg. Archer är dock lite mer erfaren och taktisk och låter aldrig Jan-Åke komma in i matchen på allvar. Det dröjer en halvtimme innan han passerar första bågen. Jan-Åkes knä blir alltmer svullet och i brist på landslagsläkare serverar förbundskaptenen smärtstillande kaffe.
Donati (Italien) - Lundberg 15 - 7
I sin tredje match mötte Jan-Åke Italienaren Donati. Jan-Åke tog en tidig ledning i matchen och under normala omständigheter hade nog Jan-Åke vunnit mot honom. Efter halva speltiden var han fortfarande i ledning, och Italienaren blev allt mer nevös. Men till slut fick han mer rytm i spelet och gör 4-5 bågar per runda. Jan-Åke haltar omkring på banan och har allt svårare att få precision i slagen.
Williams (Irland) – Lundberg 26 - 5
I den avslutande gruppspelsmatchen var det dags att möta ännu en tidigare mästare, Simon Williams från den Irländska Republiken. Williams var redan klar för kvartsfinal och spelade ganska okoncentrerat. Jan-Åke har nu lärt känna det snabba underlaget och den annorlunda taktiken, men varvar fortfarande bra slag med rejäla missar.   Efter fredagens fyra matcher så hade Jan-Åkes knä blivit så svullet att han väljer att avstå lördagens matcher i "uppsamlingstävlingen" the Plate. Förbundskaptenen Ericsson tar sitt ansvar och går in i tävlingen och spelar tre matcher.
Turner (Jersey) – Ericsson 21-16
I sin EM-debut ställdes Ericsson mot den rutinerade hemmaspelaren John Turner. Matchen var inledningsvis ganska jämn, mest beroende på att den äldre gentlemannen "bjöd in" motståndaren genom små artiga missar.
Guermont (Frankrike) – Ericsson 16-5
Nästa motståndare var lite mindre rutinerad. Fransk krocket är nästan lika outvecklad som den svenska och stundtals var matchen ganska jämn. Båda spelarna varvade dåliga slag med mindre bra. Ericssons rush-slag var urusla. En ganska klar fransk seger.
Alvarez-Sala (Spanien) – Ericsson 26-1
I dagens sista match mötte Ericsson den blott 17-årige spanjoren Alvarez-Sala. Han var otroligt träffsäker och radade upp fantastiska 25-metersträffar. De få tillfällen Ericsson hade att komma in i matchen missade han, som vanligt.
Ericsson – Lundberg 16-13
Efter en dags vila hade Jan-Åkes knä blivit lite bättre och han kunde återinträda på krocketbanan. De båda svenska spelarna gjorde upp i en prestigefylld jumbofinal. Ingen av spelarna hade någon grundtaktik utan spelet var öppet och bjöd på många spektakulära slag. Förbundskaptenen såg här en möjlighet att sätta landslagspelaren på plats och radade upp enastående långkrockar. I en omgång gjorde han bl.a. 7 bågar, vilket fällde avgörande i denna match.
Slutintryck!
Sveriges första EM-deltagande var en MYCKET positiv erfarenhet. Målsättningen var att vi skulle spela jämnt med ett par av de övriga nationerna, och det lyckades vi med. Hade inte Jan-Åke fått problem med sitt knä kanske t.o.m. en seger hade legat inom räckhåll. Med lite mer träning och matchspel så kommer framförallt taktiken och tekniken förbättras och då tror jag vi redan inom ett par år kan slå flera av de "icke-brittiska" länderna, Tyskland, Frankrike, Italien m.fl. De har liksom Sverige inte så stor tillgång till ordentliga krocketbanor utan spelar ofta på underlag liknande det vi har här. Spelarna från de brittiska öarna har däremot en helt annan tradition att falla tillbaka på är mer eller mindre uppväxta på krocketbanorna. Men får vi bara möjlighet att spela mer på riktiga krocketbanor så kan deras försprång minskas. Inom tio år kanske Europamästaren är svensk?!
Mästarna 1993 - 2003
Winner / 1:a "Runner Up" /2:a Venue / spelplats 2003 Stephen Mulliner (England) Robert Fulford (England) Jersey 2002 Matthew Burrow (Jersey) Stephen Mulliner (England) Jersey 2001 Mark McInerney Stephen Mulliner (England) Jersey 2000 Stephen Mulliner (England) Matthew Burrow (Jersey) Jersey 1999 Stephen Mulliner (England) Matthew Burrow (Jersey) Jersey 1998 Stephen Mulliner (England) Colin Irwin Jersey 1997 Robert Fulford (England) Stephen Mulliner (England) Southwick 1996 Simon Williams (Ireland) Steve Comish Jersey 1995 Stephen Mulliner (England) Don Gaunt Carrickmines 1994 Stephen Mulliner (England) Charlie von Schmieder Milan 1993 Stephen Mulliner (England) John Evans Milan     Mer bilder och information på Jersey Croquet Clubs hemsida; http://user.itl.net/~mnl/jcc/index.html

Permalänk Svar från Simon Carlsson hos 24 Februari 2010 på 10.06

EM 2004

EM i association croquet genomförs 17-19 september. Sverige representeras av Anton Varnäs, som även deltog i årets VM i golfcroquet.

Nedan publicerar vi i oredigerat skick de sms-meddelanden han skickar till
förbundet.

17.09.04 7:26

"Formen, har tränat en del efter VM, men inte de senaste veckorna. Fick en dags träning idag. Banorna är bättre och snabbare än någonsin sägs det. Lottningen är ok, den ska finnas även på Internet, men det är inte säkert... Sverige möter förra årets fyra Matheu Burrow i första matchen."

17.09.04 18:16

"Sverige klar i gruppspelet. 3:a i gruppen (av 5), efter två vunna matcher och två förlorade. Matcher för 1, 2, 4 och 5 pågår..."

18.09.04 10:05

"Ösregn... Åttondelsfinal mot topprankade Peter Payne, Schweiz."

18.09.04 20:03

"Förlorade mot Payne. Missat två till. En mot Spanien på fusk och en mot Jersey i ösregn. Det är inte många som spelar i dag på grund av vädret. Fler matcher i morgon... Glad att ha de svenska supportrarnas stöd."

20.09.04 17:00

"Sverige besegrade. England vann EM. Slutresultat kommer om ett par dagar. Gissar att Sverige landade 14-17. Återvänder med blodad tand."

För mer information:

www.mnlg.com/jcc/frames/start.html

Permalänk Svar från Simon Carlsson hos 24 Februari 2010 på 10.17

EM 2005

För tredje året i rad har Sverige deltagit med en representant i de Europeiska mästerskapen i krocket.    Simon Carlsson axlade Jan-Åke Lundbergs (-03) och Anton Varnäs (-04)
mantel. Uttagen blev han för att han vann SM i association croquet på
Visingsö.

Här nedan berättar han om sina erfarenheter.

Simon Carlsson under SM på Visingsö.	Med egna ord... Årets Europamästerskap hölls som vanligt på Jersey. Till EM får varje land skicka en spelare. Dessutom är ettan och tvåan från förra året också kvalificerade.    Skulle någon tacka nej till inbjudan och det blir platser över, så går dessa till arrangerande land. Sammanlagt var vi alltså 20 spelare som gjorde upp om titeln.
Jersey Croquet Club har tillgång till fyra krocketplaner vilka är några av världens absolut finaste. Det var en upplevelse att få möjlighet att spela på dessa och samtidigt få se krocketspel på högsta nivå. Några av spelarna som deltog tillhör den yppersta världseliten. Tävlingen fungerade som ett gruppspel med fyra grupper om fem spelare vardera. Fyra spelare ur varje grupp går vidare till åttondelsfinal. Det kan i bästa fall räcka med att vinna en gruppmatch för att gå vidare.
Match 1: Bruce Rannie, Skottland, förlust -24
Matchen började lite långsamt då ingen av oss fick något riktigt bra läge. Jag tog en uddabåge för att kunna lägga upp en squash mellan båge 1 och 2. Bruce spelade en finesse och jag tog en till udda båge för ett diagonalt squash-leave. Då träffar Bruce ett långskott och plockar de standardmässiga nio bågarna. Han gör ett perfekt diagonal split leave. Jag väljer för säkerhets skull det längre slaget från B-baulk, men missar precis. Då är matchen över efter att Bruce gör en tripple. Eftersom vi spelade dubble-banking, pågick det en match till på samma plan. I denna spelade Matthew Burrow. Han gör en helt perfekt 6-bågars peel. Det var den absolut mest perfekta krocketen jag någonsin sett spelas. När jag frågade honom efteråt om han brukar göra många sixtuples, svarar han att ungefär en av femtio brukar lyckas.
Match 2: Rodolphe Dourthe, Frankrike, förlust -24
Ännu en lite trevande matchinledning. Rodolphe får första breaket och tar 6 bågar. Jag tror inte det var planerat, men det är oavsett vilket en jobbig situation att möta eftersom det i alla fall i teorin kan ta slut efter en lyckad träff. Jag spelar inte särskilt bra. Jag får till perfekta lägen för 4-ball breaks, men fastnar i de väldigt trånga bågarna. Vi spelade med presidential-size hoops. Lite mindre än de vi använder här hemma. Rodolphe får efter ett tag igång ytterligare ett break och tar alla tolv bågarna. Samtidigt peelar han 1-back och lägger upp ett OSL. Här gör han ett regelmisstag då han tror att jag bara får ett lyft eftersom peelen på 1-back gjordes före spelbollen tog den bågen. Jag hävdar att jag har en contact då det är läget i början på omgången som avgör. Detta visar hur viktigt det är att själv läsa på reglerna och kunna dem. Inte ens i en tävling som EM har alla spelare alla detaljer klart för sig. Tyvärr lyckas jag inte utnyttja denna contact till mer än en båge då jag fastnar i den andra. Sedan är matchen över när Rodolphe tar de resterande 5 bågarna och peggar ut.
Match 3: Matthew Burrow, Jersey, förlust -26
Efter två inledande förluster såg det inte så ljust ut. Speciellt i den andra matchen kunde jag gjort bättre ifrån mig. Nu var det dags att möta en av de allra bästa. Matthew har varit i finalen i EM nästan varje år och lyckades vinna mot Stephen Mulliner för något år sedan. Jag hade ju dessutom sett hur bra han spelar bara två timmar tidigare. Matthew börjar med den s.k. supershot-öppningen. Denna går ut på att spela första klotet mellan båge ett och mittpinnen, cirka 2 yard nordväst om båge fem. Vad jag än väljer att placera mitt första klot kommer han att sikta på det med sitt andra för att antingen kunna få till ett 3-ball break direkt eller för att sätta väldig press på mig i mitt andra slag. Jag tänker att jag måste spela defensivt enligt standard och placerar mitt första klot 10 cm söder om hörn 2. På så vis får jag en dubbel träffbild om han spelar mot det och missar. Tyvärr missar inte Matthew på så korta avstånd som 13 yard. Efter en perfekt passroll där han lägger mitt klot vid båge 2 och sitt eget med en perfekt rush på öppningsklotet mot båge ett är det bara att sätta sig och vänta. Med mitt gula klot fortfarande i handen ser jag Matthew spela ett 3-ball break och ta nio bågar. Han lägger upp ett leave där jag inte har dubbel träffbild från någon baulkline. Jag väljer att skjuta från baulk-A mot kloten så att jag hamnar i hörn 2 om jag missar. Jag missar naturligtvis 15 yard-skottet och hamnar just i detta hörn. Sedan är matchen över. Matthew lyckas enkelt hämta in klotet från hörnet och avslutar med en tripple peel.
Match 4: John Swabey, Belgien, förlust -9
Sista chansen. En vinst här och det blir fortsatt spel i mästerskapet. Matchen är väldigt jämn. Vi har bägge två gjort första breaket till 4-back, men det har tagit tid. Det var också en hel del väntetid på den samtidiga matchen. När det inte är mycket tid kvar tar jag en udda båge och leder. Då träffar John sitt första långskott i matchen och plockar tio bågar. I sista rundan träffar jag också ett långskott och placerar kloten där jag vill ha dem. Tyvärr blir hoopapproachen för dålig och matchen är över. Denna match var ganska jämn och jag kunde vunnit. Speciellt under första halvan då ingen av oss spelade särskilt bra, hade jag fyra eller fem lägen där jag slog för långt i uppläggen för rusharna. Det var svårt att anpassa sig till det skiftande underlaget. Det blev väldigt mycket snabbare när det torkade upp.
"Överlag gick det betydligt bättre"
Till slut blev det alltså en sista plats i gruppen och ingen åttondelsfinal. Jag känner att jag kan spela bättre än så här, men samtidigt är avståndet till de bästa väldigt långt. Det mest positiva under tävlingen är att jag tycker mig behärska den taktiska delen någorlunda hyfsat. Jag är fortfarande lite orutinerad när det gäller taktiken kring advanced rules och vilka leave man skall göra i vilka lägen och hur man enklast får till dessa. Jag tror det är viktigt att vi i Sverige lämnar standardreglerna bakom oss och tar steget upp till advanced. Det är inte särskilt svåra regler men det ger upphov till taktiska funderingar som man måste kunna bättre. När det gäller precisionen i slagen har jag mycket kvar att lära mig. När planerna är tillräckligt bra finns det möjligheter att slå på ett sätt som är väldigt svårt med fotbollsplansgräs. Det får bli lite inomhusträning på konstgräs under vintern så kanske det går bättre nästa säsong. Vinnare av EM blev Stephen Mulliner för nionde gången. Han vann i finalen mot Patsy Fitzgerald från Irland. Matthew Burrow som spelade mest offensivt av alla och var publikfavorit åkte ut i kvarten mot Stephen. För övrigt den enda spelare som Matthew inte lyckats slå de senaste åren. Parallellt med slutspelet hölls en uppsamlingstävling. I denna deltog alla utom de fyra semifinalisterna. Formatet här var någon swissvariant som kallades egyptian format. Här fick jag möta lite enklare motstånd än i gruppspelet och lyckades vinna två av fem matcher. De jag besegrade var Fernando De Ansorena från Spanien och Philip Archer från Guernsey. Dessa var inga scratch-spelare utan hade handicap 2 respektive 6. Den största skillnaden var att jag fick några fler chanser på mig att få ihop ett break. Matcherna tog inte slut bara för att man missade ett långskott. De andra tre spelarna jag mötte var Kevin Garrad från Isle of Man, Martin Hodge från Jersey och Leopold Waldedorff från Österrike. Jag tyckte att jag hade ett hyfsat spel i samtliga dessa matcher och kunde vunnit en eller två till. Jag fick till första breaket mot alla tre spelarna. Tyvärr var de alltför säkra på sina långskott och lyckades vända underlägena. Över lag gick det betydligt bättre när jag vant mig lite vid det snabba underlaget och tappat respekten för bågarna. Det är stor skillnad när marginalen i bågarna minskas från 3 millimeter till 1,5 millimeter.
Sammanfattningsvis
Sammanfattningsvis var jag ganska nöjd med mitt första deltagande på en större tävling. Det kunde naturligtvis gått mycket bättre, men jag var i alla fall inte sämst av de som var där. Det var enormt inspirerande att både få se och spela mot riktigt duktiga krocketspelare. Nu vet jag vilken nivå som krävs och hur bra jag måste bli. Det tar nog ett antal säsonger att komma dit, men med mer regelbunden träning så är det ingen omöjlighet. Till sist vill jag tacka förbundskapten Tomas C. Ericsson som gav mig förtroendet att spela i EM. Kvalar jag in nästa år också så kommer det att gå bättre.
Simon Carlssons sms-meddelanden
Avslutningsvis publiceras i oredigerat skick de sms-meddelanden Simon Carlsson hade vänligheten att skicka till förbundet under tävlingens gång.
16.09.05 9:36
"Har provspelat planen. Trots att det spöregnade var det väldigt snabba planer. I år är det bara 20 deltagare, uppdelade i fyra grupper. 16 går vidare. Det kan alltså räcka med en vinst för att gå till åttondel."
16.09.05 19.34
"Nu har jag spelat färdigt gruppspelet. Det gick inte bra. Jag fick möta fyra spelare vars handikapp ligger runt 0. Jag hade inte en chans. I en av matcherna fick jag slå sammanlagt två slag innan det var över. Nu vet jag i alla fall hur man bör spela. Nästan alla matcher avslutades med en TP, och vi har fått se en 6-bågars-peel."
18.09.05 14.41
"Jag vann två matcher igår och leder sidoturneringen, där alla utom de fyra bästa spelarna deltar."
19.09.05 00.24
"Det gick hyfsat idag med. Fick till första breaket i alla tre matcherna. Tyvärr räckte det inte till någon seger. När man möter -HC-spelare får man ett långskott på sig, sen är det över med 1 TP."

Permalänk Svar från Simon Carlsson hos 24 Februari 2010 på 10.24

EM 2006

För andra året i rad representerade Simon Carlsson Sverige i EM i Association Croquet. Och precis som 2005 arrangerades tävlingen på Jersey.
Tävlingarna genomfördes helgen 15-17 september.

Här nedan berättar Simon Carlsson om sina erfarenheter.

Simon Carlsson under SM i Borås.	Med egna ord... EM är en relativt liten tävling. Varje medlemsnation får skicka en deltagare. Utöver detta har finalisterna från förra året också varsin plats. Alla länder ställer inte upp vilket gör att det blir några extra platser som fördelas till de bättre länderna. Totalt är det 20 spelare som gör upp om EM-titeln. De allra bästa är av yppersta världsklass och de lite mer medelmåttiga ligger runt 10 i handicap.
Det är alltså stor skillnad i spelskicklighet bland deltagarna. Något som kan vara både bra och dåligt. Vissa matcher är på förhand givna men det finns också möjlighet för rejäla skrällar.   Jag fick för andra året i rad förtroendet att representera Sverige. Något som kändes extra inspirerande då resultatet förra året inte var riktigt vad jag hade hoppats på. Jag vill börja med att tacka förbundskapten Thomas C. Ericsson som lät mig få ett andra försök i EM. Bara två veckor tidigare hade vi varit i Hamburg och spelat mot Tyskland. En perfekt uppvärmning för EM. Det gick också ganska bra där så min förhoppning i år var att lyckas betydligt bättre än sist.   Under långa timmar på Stanstedflygplatsen i väntan på försenade flyg är det lätt att börja undra vad man egentligen lägger sin tid på. Är det värt besväret och kostnaden att åka hela vägen till Jersey för att spela en tävling man ändå inte har en chans att vinna? Men väl framme på Jersey möts man av trevliga spelare och världens kanske finaste krocketplaner. Då börjar jag istället undra varför inte fler svenskar tar chansen att åka utomlands och spela? Det finns ju massor av tävlingar i alla handicapklasser varje helg hela sommaren att åka till. Nästa år kanske någon annan spelare i Sverige vill följa med till Jersey-open?   På torsdagskvällen fick jag se gruppindelningen och blev genast lite tveksam. Av 20 deltagare var jag rankad som nummer 15. Eftersom vi var indelade i 4 grupper med 5 spelare i varje grupp borde ju någon av de som var rankade 16-20 hamna i min grupp. Men så var inte fallet. Jag spelade i en grupp med Phil Cordingley rankad 4:a, Sarah Burrow rankad 6:a, Kevin Garrad rankad 10:a och Fernando De Ansorena rankad 11:a. Det var typiskt den svåraste gruppen. Speciellt som min ranking baserades på ett uppskattat handicap på 6, vilket förmodligen är lite för högt.
Fredagen ägnades helt åt gruppspel och så här gick det i mina matcher.
Match1: Sarah Burrow, Jersey, hc-1
Som vanligt spelar jag inte bra direkt på morgonen. Jag fick en chans på en 8-yards roquet som jag missade. Sedan tog Sarah planenligt 9 bågar och lade ett perfekt diagonalsplit leave. Jag missade korta lyftet precis och trodde att matchen var över. Men Sarah fumlade lite med 4-back peelen vilket i förlängningen ledde till en miss vid 3-back. Jag fick en chans till. Tog två bågar men fastnade i b3. Bågarna var satta till en millimeter bredare än kloten. Det är betydligt svårare att ta än de vi brukar spela med hemma. Efter det fick jag se Sarah ta de två sista bågarna med sitt ena klot och lägga upp ännu ett perfekt leave. Den här gången med mina klot crosswired vid 4-back och sina egna vid 3-back. Det ger mig ett långskott på 20 yard som jag måste sätta annars är matchen slut. Naturligtvis missade jag och förlorade till slut med 26-2. Det duger inte att missa de halvlånga roqueteringarna på 8-12 yard. Då vinner man inte mot så här bra motstånd. Skärpning krävs inför nästa match.
Match2: Fernando De Ansorena, Spanien, hc 2.5
Kanske en av tävlingens sämsta matcher. Inget bra spel från någon av oss. Jag får inte till något break förrän efter 1,5h. Då tar jag 9 bågar men slarvar tyvärr lite med leavet. Efter ytterligare några halvdåliga omgångar får jag till ännu ett break. Det här är min sista omgång i matchen då tiden tagit slut. Jag ligger under med några bågar och måste alltså hålla ihop spelet och inte tappa breaket. Precis samma sak hände förra året då jag mötte Fernando och slog honom med en båge i sista rundan. Nu fick jag till det hyfsat och plockar några poäng. Missar sedan ett bågupplägg och avbryter breaket med en finnesse till c4. Det räcker för att vinna matchen med +4t då Fernando inte lyckas ta några bågar i sin sista runda.
Match3: Phil Cordingley, England, hc-1
Phil brukar spela väldigt bra och normalt borde jag inte ha någon chans. Det visar sig dock att Phil inte kommer upp i sin normala standard och det ger mig en liten möjlighet. Matchen är ganska jämn och efter halva matchtiden har vi varsin klämma på 4-back och varsin på 1. Efter det får jag till ett break och tar ledningen i matchen. Detta är min stora möjlighet att skrälla rejält. Tyvärr fastnar jag i ännu en båge och ger bort ett jätteläge till Phil. Han försöker sig på en TP, men när han inte spelar på topp så går det bara nästan då han bränner rover-peelen. Jag får ännu en chans och tar ytterligare några bågar innan jag ännu en gång gör ett för dåligt bågupplägg och fastnar i en båge. Då tar det slut när Phil gör tre bågar och en rak roverpeel och peggar ut. Förlust +13. Lite bättre spel än förra matchen och jag hade en rejäl chans. Tog den dessvärre inte.
Match4: Kevin Garrad, Isle of Man, hc 3
En mycket jämn match där vi bägge två gör halvlånga break och tar ungefär halva varvet åt gången. Vi måste avbryta matchen för mörker då solen går ned. När vi återupptar matchen på lördagen är det 37 minuter kvar att spela och jag leder med 2 bågar. Tyvärr bränner jag några långskott och Kevin gör ett break till pinnen. I min sista runda ligger jag under med 5 bågar och måste ta dessa med klotet som skall till 2-back. Jag gör bågarna och lyckas lägga ett hyfsat leave då Kevin har ett lyft i sin sista runda. Jag peggar även ut klotet och tar ledningen med en poäng. Lyckligtvis missar Kevin sitt lyftskott på 12 yard och jag vinner med +1t.
Till slut blev det alltså två vinster och två förluster i gruppspelet och en tredjeplats. Detta är jag väldigt nöjd med. De jag fick stryk mot har negativt handicap och tillhör världseliten. De jag vann mot ligger runt 3 i hc vilket inte heller är så dåligt. Spelet kunde dock varit bättre, men det var i alla fall stundtals bra.
8-dels final: Gerard Healy, Irland, hc 0
Gerard vann öppningen då hann träffade sin tice vilken han lagt ganska kort. Jag borde nog gått på den med tanke på vad som hände. Efter några rundors manövrerande av Gerard där jag missar tre 15 yardare, så visar han varför han är en scratch-spelare. Ett nästintill perfekt kontrollerat break till 4-back och ett perfekt leave. Ingen av de jag mötte dagen innan spelade med sådan total kontroll. Efter att jag missat korta lyftet försöker sig Gerard på en TP. Hans första misstag i matchen är en roverpeel som bara nästan lyckas. Då spelar han lite övermodigt för att reparera vilket till slut leder till en miss vid 4-back. Jag får bara en chans i matchen. Får tyvärr inte till något bra break då jag gör sista rushen mot b1 för lång och gör ett för dåligt bågupplägg från 6 yard. Efter det sätter Gerard ett långskott tar enkelt sina tre sista bågar och gör samtidigt en rak rover peel. Matchen tar slut med resultat 26-0. Tyvärr ett rättvisande resultat då Gerard spelade på en nivå jag inte kan komma upp till ens när jag spelar som bäst. De allra bästa spelarna med hc0 eller bättre är fortfarande för bra för mig. Jag är inte bland de 8 bästa i en sådan här tävling. Det behövs mer regelbunden träning för att komma upp i den nivån. Nu blir det istället lite matcher i uppsamlingstävlingen mot något enklare motstånd.
THE PLATE
Jag spelade ytterligare fyra matcher efter jag blev utslagen i 8-delen. Så här gick det i dessa:
Ken Jones, Wales, hc 2.5
Knapp förlust. Jag hade chansen att gå förbi i min sista runda precis som i matcherna mot Kevin och Fernando. Min andra klämma satt i det läget på pinnen och ett lyckat break hela vägen runt hade inneburit vinst. Fastnar i en båge och förlorar till slut med +3t.
Elisabeth Medway, Jersey, hc 11
Tävlingens högst rankade spelare. En spelare från Finland hade hoppat av två dagar innan tävlingen skulle börja. Då var seedning och gruppindelning redan gjord. Detta löste arrangören genom att plocka in en spelare de trodde var på ungefär den hc-nivån de antog att finske spelaren hade. Jag tycker Elisabeth gjorde en stark insats med tanke på sin hc-nivå. Det var nära att hon överraskade i några av sina gruppspelsmatcher. Jag spelade inget vidare i matchen men vann ändå ganska enkelt med +11t.
Bruno Hess, Tyskland, hc4
Det var kul att få chansen att möta Bruno då han inte hade varit med på landskampen. Jag gjorde min bästa match under hela helgen och gör bl.a. mitt första 12-bågars break på en fullsizeplan med tävlingsbågar. Peggar till slut ut och vinner med +11. Kul att kunna vinna mot tysklands bäste spelare. Också kul att kunna spela riktigt bra i åtminstone en match.
Fernando De Ansorena, Spanien, hc 2.5
Fick möta Fernando igen. Matchen är jämn hela vägen mot slutet och jag ligger under när det är 10 minuter kvar. Återhämtar mig de sista spelturerna och vinner med +2t. Nu har jag spöat Fernando på tid alla tre gånger vi mötts. Alltid kul att ha plusstatistik.
Sammanfattningsvis
Totalt spelade jag 9 matcher precis som förra året. Nu vann jag 5 av dessa och förlorade bara mot spelare som var riktigt bra. Jag är mycket nöjd med min insats och hoppas det kan bli ännu bättre till nästa år. Eftersom Jersey är en heltrevlig plats att vara på, planerna är i perfekt skick och spelarna är utomordentligt trevliga är jag lite sugen på att åka till Jersey två gånger nästa år. I mitten på sommaren har de en öppen tävling med olika handicapklasser. Det skulle vara ett ypperligt tillfälle för fler spelare från Sverige att få uppleva krocket på Jersey. Kanske någon är intresserad av att hänga med?

Permalänk Svar från Simon Carlsson hos 24 Februari 2010 på 10.24

EM 2007

2007 har varit ett av de mer händelserika åren för krocketsporten i Sverige. Nya krocketplaner byggs på olika orter och det finns fler klubbar och fler medlemmar än någonsin tidigare. Ett flertal av de svenska krocketspelarna har också provat sina färdigheter i tävlingar utomlands. Det Europeiska Krocketförbundet har under året anordnat inte mindre än tre olika EM-tävlingar. Ett mästerskap i Golf Croquet, ett i Association Croquet och ett mästerskap för lag där bägge disciplinerna spelats. Sverige har deltagit i alla dessa Europamästerskap och lyckats över förväntan i samtliga. Här följer en sammanfattning om de tre tävlingarna.

European Golf Croquet Championship 2007                       EM i Golf Croquet spelades 13-17 juni i Budleigh-Salterton, en typisk semesterort i sydvästra England. Krocketklubben i Budleigh-Salterton var utmärkt lämpad för ändamålet då de har inte mindre än tio krocketplaner till sitt förfogande. Sammanlagt deltog 32 spelare i tävlingen varav sex stycken representerade Sverige. De svenskar som deltog var Archibald Zimonyi, Anders Moldin, Jonatan Andersson, Lars-Inge Nilsson, Simon Carlsson och Krister Ekholm.  Det var Anders Moldin som lyckades bäst av oss. Han gick vidare till slutspelet och kom så småningom på en tolfteplats. Det är ett mycket bra resultat om man tänker på att detta var Anders första tävling utanför Sverige och att motståndet dessutom höll en riktigt hög nivå. Europeisk mästare blev Stephen Mulliner som finalbesegrade Andrea Pravettoni. Kompletta resultatlistor finns på följande sajt: http:/www.wcfcroquet.org                       Det här var första gången vi deltog i ett mästerskap med mer än en spelare. Det var också första speltillfället utomlands för några av spelarna. Att bara en av sex svenskar hamnade på övre halvan i resultatlistan kan tyckas lite svagt. Men det var flera av oss som bara var en vinst ifrån att gå vidare. De flesta förlustmatcherna var också mycket jämna och de mer etablerade spelarna fick kämpa för att vinna mot oss.  Jag tror vi överraskade en del av engelsmännen som förmodligen hade förväntat sig promenadsegrar mot oss nybörjare, men som fick prestera sitt bästa för att vinna med 7-6 i tredje och avgörande gemet. Jag är helt övertygad om att fler av de svenska spelarna är i slutspel nästa EM. Målsättningen inför nästa år är minst en Svensk i semifinal.                       Det är alltid väldigt trevligt att få komma till en genuin krocketklubb i England och få ta del av den engelska kulturen på nära håll. Klubben i Budleigh-Salterton är inget undantag. Hela arrangemanget var en mycket positiv upplevelse för alla som var där. Det är både motiverande och inspirerande att få uppleva krocket i dess rätta miljö. De europeiska mästerskapen har ju den speciella egenskapen att det är en väldigt bra blandning av spelare. Dels finns det spelare på ens egen nivå vilket ger möjlighet till jämna och roliga matcher, men det är också några av världens bästa spelare med i tävlingen vilket ger möjlighet att få se spel av högsta nivå. Det är den mixen som gör EM till en så lärorik och givande upplevelse.                       Jag hoppas att vi får delta med lika många eller ännu fler spelare nästa år. De som deltog i år vill förmodligen vara med igen, och några som valde att stanna hemma i år kanske blir sugna på att följa med till England och spela i EM nästa sommar. Men det är helt beroende på hur populär tävlingen blir bland övriga deltagarländer.                       Sammanfattningsvis en väldigt trevlig tävling där både upplevelsen av krocket i England och våra prestationer på planen var mycket väl godkänd.

Mitsubishi European Team Tournament 2007                        Cheltenham stod värd för den första upplagan av lag-EM som hölls sista veckan i juni. Det är en helt ny tävlingsform som tillkom i år efter en del olika förslag. Ett av syftena med tävlingen var att få fler spelare att inse fördelarna med att det finns två olika tävlingsdiscipliner. Formatet på tävlingen är att varje land ställer upp med ett lag bestående av minst tre spelare. Matcherna mellan länderna består av två partier Association Croquet och ett parti Golf Croquet, vilken spelas i bäst av tre game. Vissa länder hade exakt tre spelare i sina lag, med en expert på GC och två på AC. Andra länder, t.ex. Wales hade nästan tio olika spelare i sitt lag. Vi valde att låta laget bestå av fyra spelare, som alla kunde spela bägge disciplinerna. Det gav oss en viss flexibilitet och samtidigt många matcher per spelare. Sveriges lag var Simon Carlsson, Jörgen Larsson, Ulf Söderberg och Joi Elebo.                       Lagen delades upp i två grupper där alla mötte alla och sedan gick de åtta lagen med bäst resultat vidare till slutspel. Tyvärr underpresterade vi något första dagen och förlorade mot Italien, Schweiz, Skottland och Norge. Andra dagen kastade vi om lite i laguppställningen och spelade betydligt bättre. Vi slog Österrike och Finland men kunde inte göra något åt Englands lag. Totalt två segrar av sju möjliga i gruppspelet räcker inte för att gå vidare till slutspel. Det kändes i alla fall mycket bättre efter andra dagen. Vi spelade upp oss ordentligt jämfört med första dagens misslyckande. Dag tre bestod av uppsamlingstävlingen, the plate som den brukar kallas. Där slog vi i tur och ordning Tjeckien, Isle of Man och Tyskland och stod till slut som plate-vinnare. Att avsluta med tre matchvinster och vinna the plate, var en rejäl revansch och ett riktigt bra resultat. Totalt betyder det att vi var nionde bästa lag av femton, mycket bättre än seedningen som hade placerat oss som trettonde lag. Vinnare av tävlingen blev till slut Wales, som slog Jersey i finalen.                       Även lag-EM var en mycket trevlig tävling. Cheltenham ligger inte riktigt lika fint beläget som Budleigh-Salterton, men krocketplanerna är något bättre och resan lite kortare. Vi fick också uppleva både AC och GC på allra högsta nivå. På det viset ger denna tävling ytterligare lite mer erfarenhet. Det var också trevligt att få tävla tillsammans i lag istället för att tävla mot varandra som vi alltid gör annars. Om tävlingen arrangeras även nästa år ställer vi definitivt upp med ett lag igen, och då skall vi vara i slutspel.                       Exakta resultat i alla matcher finns att läsa här http://www.wcfcroquet.org/Tournaments/euro2007.html

European Association Croquet Championship 2007-09-25                        Som vanligt hölls EM i AC på Jersey. Det är en lite mindre klubb med fyra planer. Dessa är å andra sidan några av de mest välskötta och perfekta krocketplanerna som finns. Att få komma hit och spela är en fantastisk upplevelse som bara förstärks av att hela ön är hur trevlig som helst att besöka. Organisationen är också helt perfekt och de lokala spelarna hjälper till med allt som behövs för att arrangemanget skall fungera. Varje medlemsland får normalt skicka en spelare. Totalt är det 20 spelare som gör upp om titeln.                       Det var tredje året i rad som jag fick representera Sverige i EM. Det gick också lite bättre än tidigare. Spelarna är uppdelade i fyra grupper och det krävs inte så mycket för att gå vidare då det är 16 av 20 spelare som spelar i utslagstävlingen. Dock avgör placeringen i gruppen hur svårt motståndet blir i kommande matcher. Jag vann mot John Swabey och Richard Sowerby och jag förlorade två matcher, mot Cliff Jones och Strat Liddiard. Det gav mig en tredjeplats i gruppspelet. Förra året åkte jag ut i åttondelen, men i år gjorde jag en av mina bättre matcher någonsin och slog Martin Hodge med 26-0. Kvartsfinalen mot Stephen Mulliner blev dock för svår och jag förlorade stort i två raka game. Då blev det återigen dags att spela plate-matcher. Där gick det desto bättre och jag slog i tur och ordning Ken Jones, Kevin Wells, Strat Liddiard och Martin Hodge. Årets andra platevinst, den här gången innebar det en femteplats i tävlingen. Femma i EM är jag rätt nöjd med, men det kan alltid bli bättre. Exakta matchresultat kan läsas här http://www.croquet.org.uk/news/newsdb.asp?NewsID=2460                       Europeisk mästare blev David Openshaw och tvåa blev Stephen Mulliner. Det följer ett traditionsenligt mönster där Mulliner vinner tre år i rad och sedan inte vinner två år och sedan vinner tre år igen osv. Så har det hållit på de 15 år som tävlingen spelats. Det innebär att Mulliner vinner igen nästa år, såvida ingen lyckas bryta Mulliner-sekvensen. Kanske någon från Sverige lyckas med det?   Simon Carlsson Förbunskapten SCF

Permalänk Svar från Simon Carlsson hos 24 Februari 2010 på 10.48

EM 2008 AC

EM på Jersey

Som vanligt hölls europamästerskapen i association croquet på Jersey. I år var Sverige representerat av tre spelare.

Onsdagen den 17 september åkte Simon Carlsson, Jonatan Andersson och Anders Moldin till Jersey för att spela i EM i association croquet. Jonatan och Anders åkte för första gången men fick mycket vägledning av förbundskapten Simon som varit där tre gånger tidigare.

Hela torsdagen gick åt till träning för att spela in sig på de snabba banorna. På fredagen började ett gruppspel med fyra grupper och fem spelare i varje grupp. Simon vann två av sina matcher och Jonatan vann en av sina och båda två gick vidare. Anders vann tyvärr ingen utan gick direkt till contemplation tournament.

Simons första match under lördagen var mot den rutinerade Cliff Jones där han tyvärr förlorade. Jonatans första match var mot den unge James Le Moignan som Jonatan tyvärr också förlorade mot efter en mycket jämn kamp. Resten av lördagen och söndagen ägnades således åt spel i The plate.

Jonatan lyckades bäst av de tre och tog sig, liksom Simon förra året, till final i The plate. Där mötte han tyvärr på övermäktigt motstånd i Gavin Carter, som han dock slog i en match på väg mot finalen i The plate.

EM vanns som väntat av Stephen Mulliner. Det var hans tionde titel i tävlingen. Mer info finns här.