Här följer ett antal reportage från olika europamästerskap som ursprungligen lades upp på de tidigare webbsajterna.

Taggar: EM

Visningar: 498

Den här diskussionen är stängd för fler inlägg.

Inlägg i den här diskussionen

EM 2003

Sverige har under några år varit medlemmar i de båda internationella organisationerna W.C.F. (World Croquet Federation) och F.E.C. (Fédération Européenne de Croquet) som
arrangerar VM respektive EM. Nu var det dags för Sverige att mäta sina
krocketkunskaper med internationellt motstånd.















Vid årets SM-turnering i Frödinge dominerade Jan-Åke Lundberg från Tallhagens KK (Kalmar) tävlingarna och
lyckades med bedriften att vinna en trippel (svensk och engelsk dubbel
samt engelsk singel). Landslagsledningen behövde inga längre
överläggningar för att nominera Sveriges första landslag, som utöver J-Å
Lundberg bestod av förbundskaptenen Thomas C Ericsson.
   



Jan-Åke Lundberg under EM 2003.
 

Resan till Jersey var en lång och händelserik bilfärd i Lundbergs vita Volvo 240. I den Franska hamnstaden St Malo skulle landslaget ta färjan
över till Jersey, som tillhör de Brittiska kanalöarna. är inträffade
"the passport incident", en händelse som satte sina spår i J-Å Lundbergs
gamla fotbollsknä. Detaljerna kring denna incident kommer säkert att
låta tala om sig vid nästa års SM-bankett.

Spelarna!

Årets EM hade samlat ett av de starkaste startfälten på många år. Bland favoriterna märktes förra årets vinnare
och hemmasonen Mattew Burrow (Jersey), Stephen Mulliner (6-faldig
EM-vinnare från England) och inte minst "världens bäste krocketspelare"
Robert Fulford (England).


I det övriga startfältet fanns en hel del rutin och flera av dom har
erövrat framskjutna positioner i EM och andra internationella tävlingar.
Alla 12 medlemsländer i F.E.C. var representerade på Jersey. Ett par
länder hade fler spelare med tack vare kval och särskilda friplatser,
bl.a. till arrangören Jersey.

Paolo de Petra (Italien), Peter Payne (Schweitz), Bruno Hess (Tyskland),
Jean-Yves Guermont (Frankrike), Simon Williams (Irland), Giampietro
Donati (Italien), Philip Archer (Guernsey), Jonathan Kirby (Skottland),
Tony Mrozinski (Wales), Fernando de Ansorena (Spanien), Kevin Wells (Isle
of Man), John Taylor (Jersey), Jonathan Lamb (Belgien), Sarah Burrow
(Jersey), Edoardo Lualdi (Italien), Andres Alvarez-Sala (Spanien) plus
EM-debutanten Jan-Åke Lundberg.
 
 

Krocketbanorna!

Jersey Croquet Club har stått som värd för krocket EM inte mindre än sju gånger sedan starten 1993. Detta beror
på att de fyra krocketbanorna är av utomordentlig god kvalitet. De som
spelade VM tidigare i år hävdade att Jerseys banor tillhörde de bästa i
Europa! Gräset var perfekt skött och klipptes varje morgon. Gräset var
så kort att det inte ens gick att mäta! Solen och värmen under EM gjorde
banorna extra snabba och det tog ett tag för oss vildvuxna nordbor att
komma underfund med underlaget. Det gällde att hålla igen så mycket som
möjligt i slagen. Tog man i för mycket i slagen så for kloten över hela
banan.

 
Arrangörsföreningen Jersey CC hade också en väl fungerande organisation
som dukade upp kaffe, thé, mat och andra mycket välsmakande
förnödenheter.
 
 

Tävlingen!

De 20 spelarna var indelade i 4 grupper där alla mötte alla. För att få så jämna grupper
som möjligt så hade man tagit hänsyn till spelarnas handikapp och
ranking, så att inte alla de bästa spelarna skulle hamna i samma grupp.
Efter gruppspelet gick de fyra främsta vidare till kvartsfinal medan de
övriga spelarna hamnade i "the Plate" som är en slags
uppsamlingsturnering. I kvartsfinalerna praktiserades också en seedning
så att de bästa spelarna mötte spelare med högre ranking. Förlorarna i
kvartsfinalerna fortsatte att spela i "the Plate". Speltiden för alla
matcher var maximerad till två timmar. Två matcher pågick på varje bana
och om det var så att kloten korsade eller påverkade varandra så
markerades dom tills att faran var över. Vid regeloklarheter eller
kritiska situationer tillkallades någon av de spelare som också utgjorde
"regelkommissionen", på samma sätt som vid SM.
 

 

Reglerna!

EM i Association Croquet spelas enligt reglerna för "advanced croquet" vilket skiljer sig en
aning från de regler för "short croquet" som vi använt vid de senaste
SM-turneringarna. Spelplanen är en fullskalig krocketbana (35 x 28 yards
= 32 x 25,6 meter). Man går två varv runt banan. Efter båge 6 går man
igenom bågarna i ett vänstervarv. Efter att ena spelaren gjort båge 7
("1st back") får motståndaren göra ett "lyft" och spela något av sina
klot från startlinjerna ("balk-line"), samma sak gäller efter båge 10
("4th back"). Gör den ena spelaren båda dessa bågar i samma runda får
motståndaren möjlighet till "a chance". Han får då ta något av sina klot
och lägga intill vilket som helst av de andra kloten på banan. Dessa
regler skall göra spelet lite mer spännande och förhindra att en spelare
går ut alldeles för enkelt. De flesta spelare under EM valde att stanna
innan de gjort både båge 6 och 10 och undvek ddärmed att ge motståndaren
fördelen av "a chance". Innan motståndaren skulle göra sitt lyft så
placerades dennes klot nästan alltid i motsatt hörn från varandra (ej
vid balk-line), de egna kloten lades upp vid pinnen så att de skulle
vara svåra att få träff på.

 
 

MATCHERNA!

Jan-Åke Lundberg hade lite otur med lottningen och hade två tidigare mästare i sin grupp; Stephen
Mulliner och Simon Williams (Irland).
 

Mulliner (England) – Lundberg 26-0

Jan-Åke mötte redan i första matchen Mulliner, som vunnit EM 6 gånger, och fick en uppvisning
som hette duga. På mindre än en halvtimme hade Mulliner gått runt banan
med sina klot och peggat ut. Han gör bl.a. en "triple peel", vilket
innebär att han med sitt förstaklot slår andraklotet genom de tre sista
bågarna och peggar ut. Jan-Åke får endast slå ett par slag.
 
 

Archer (Gernsey) – Lundberg 26-7

Philip Archer kommer från
grannön Gernsey och spelar ganska jämt med Lundberg. Archer är dock lite
mer erfaren och taktisk och låter aldrig Jan-Åke komma in i matchen på
allvar. Det dröjer en halvtimme innan han passerar första bågen.
Jan-Åkes knä blir alltmer svullet och i brist på landslagsläkare
serverar förbundskaptenen smärtstillande kaffe.
 
 

Donati (Italien) - Lundberg 15 - 7

I sin tredje match mötte Jan-Åke Italienaren Donati. Jan-Åke tog en tidig ledning i matchen och under
normala omständigheter hade nog Jan-Åke vunnit mot honom. Efter halva
speltiden var han fortfarande i ledning, och Italienaren blev allt mer
nevös. Men till slut fick han mer rytm i spelet och gör 4-5 bågar per
runda. Jan-Åke haltar omkring på banan och har allt svårare att få
precision i slagen.
 
 

Williams (Irland) – Lundberg 26 - 5


I den avslutande gruppspelsmatchen var det dags att möta ännu en tidigare mästare, Simon Williams från den
Irländska Republiken. Williams var redan klar för kvartsfinal och
spelade ganska okoncentrerat. Jan-Åke har nu lärt känna det snabba
underlaget och den annorlunda taktiken, men varvar fortfarande bra slag
med rejäla missar.
 
Efter
fredagens fyra matcher så hade Jan-Åkes knä blivit så svullet att han
väljer att avstå lördagens matcher i "uppsamlingstävlingen" the Plate.
Förbundskaptenen Ericsson tar sitt ansvar och går in i tävlingen och
spelar tre matcher.
 
 

Turner (Jersey) – Ericsson 21-16

I sin EM-debut ställdes Ericsson mot den rutinerade hemmaspelaren John Turner. Matchen var
inledningsvis ganska jämn, mest beroende på att den äldre gentlemannen
"bjöd in" motståndaren genom små artiga missar.

 
 

Guermont (Frankrike) – Ericsson 16-5

Nästa motståndare var lite mindre rutinerad. Fransk krocket är nästan lika outvecklad som den
svenska och stundtals var matchen ganska jämn. Båda spelarna varvade
dåliga slag med mindre bra. Ericssons rush-slag var urusla. En ganska
klar fransk seger.
 
 

Alvarez-Sala
(Spanien) – Ericsson 26-1

I dagens sista match mötte Ericsson den blott 17-årige spanjoren Alvarez-Sala. Han var otroligt
träffsäker och radade upp fantastiska 25-metersträffar. De få tillfällen
Ericsson hade att komma in i matchen missade han, som vanligt.
 
 

Ericsson – Lundberg 16-13

Efter en dags vila hade Jan-Åkes knä blivit lite bättre och han kunde återinträda på
krocketbanan. De båda svenska spelarna gjorde upp i en prestigefylld
jumbofinal. Ingen av spelarna hade någon grundtaktik utan spelet var
öppet och bjöd på många spektakulära slag. Förbundskaptenen såg här en
möjlighet att sätta landslagspelaren på plats och radade upp enastående
långkrockar. I en omgång gjorde han bl.a. 7 bågar, vilket fällde
avgörande i denna match.
 
 

Slutintryck!

Sveriges första EM-deltagande var en MYCKET positiv erfarenhet. Målsättningen var att vi
skulle spela jämnt med ett par av de övriga nationerna, och det lyckades
vi med. Hade inte Jan-Åke fått problem med sitt knä kanske t.o.m. en
seger hade legat inom räckhåll. Med lite mer träning och matchspel så
kommer framförallt taktiken och tekniken förbättras och då tror jag vi
redan inom ett par år kan slå flera av de "icke-brittiska" länderna,
Tyskland, Frankrike, Italien m.fl. De har liksom Sverige inte så stor
tillgång till ordentliga krocketbanor utan spelar ofta på underlag
liknande det vi har här. Spelarna från de brittiska öarna har däremot en
helt annan tradition att falla tillbaka på är mer eller mindre uppväxta
på krocketbanorna. Men får vi bara möjlighet att spela mer på riktiga
krocketbanor så kan deras försprång minskas. Inom tio år kanske
Europamästaren är svensk?!

 
 

Mästarna 1993 - 2003









Winner / 1:a "Runner Up" /2:a Venue / spelplats



2003

Stephen Mulliner (England) Robert Fulford (England) Jersey


2002

Matthew Burrow (Jersey) Stephen Mulliner (England) Jersey



2001

Mark McInerney Stephen Mulliner (England) Jersey


2000

Stephen Mulliner (England) Matthew Burrow (Jersey) Jersey



1999

Stephen Mulliner (England) Matthew Burrow (Jersey) Jersey


1998

Stephen Mulliner (England) Colin Irwin Jersey



1997

Robert Fulford (England) Stephen Mulliner (England) Southwick


1996

Simon Williams (Ireland) Steve Comish Jersey



1995

Stephen Mulliner (England) Don Gaunt Carrickmines


1994

Stephen Mulliner (England) Charlie von Schmieder Milan



1993

Stephen Mulliner (England) John Evans Milan
 
 
Mer bilder
och information på Jersey Croquet Clubs hemsida;

http://user.itl.net/~mnl/jcc/index.html
 
 


 

EM 2004


EM i association croquet genomförs 17-19 september. Sverige representeras av Anton Varnäs, som även deltog i årets VM i golfcroquet.

Nedan publicerar vi i oredigerat skick de sms-meddelanden han skickar till
förbundet.






17.09.04 7:26

"Formen, har tränat en del efter VM, men inte de senaste veckorna. Fick en dags träning idag. Banorna är bättre och snabbare än någonsin sägs det.
Lottningen är ok, den ska finnas även på Internet, men det är inte
säkert... Sverige möter förra årets fyra Matheu Burrow i första
matchen."
 

17.09.04 18:16

"Sverige klar i gruppspelet. 3:a i gruppen (av 5), efter två vunna matcher och två förlorade. Matcher för 1, 2, 4 och 5 pågår..."
 

18.09.04 10:05

"Ösregn... Åttondelsfinal mot topprankade Peter Payne, Schweiz."
 


18.09.04 20:03

"Förlorade mot Payne. Missat två till. En mot Spanien på fusk och en mot Jersey i ösregn. Det är inte många som spelar i dag på grund av vädret. Fler
matcher i morgon... Glad att ha de svenska supportrarnas stöd."
  

20.09.04 17:00

"Sverige besegrade. England vann EM. Slutresultat kommer om ett par dagar. Gissar att Sverige landade 14-17. Återvänder med blodad tand."
  

För mer information:
www.mnlg.com/jcc/frames/start.html

 

 

EM 2005

För tredje året i rad har Sverige deltagit med en representant i de Europeiska mästerskapen i krocket.    Simon Carlsson axlade Jan-Åke Lundbergs (-03) och Anton Varnäs (-04)
mantel. Uttagen blev han för att han vann SM i association croquet på
Visingsö.

Här nedan berättar han om sina erfarenheter.










Simon Carlsson under SM på Visingsö.
 


Med egna ord... Årets Europamästerskap hölls som vanligt på Jersey. Till EM får varje land
skicka en spelare. Dessutom är ettan och tvåan från förra året också
kvalificerade. 
 
Skulle någon tacka nej till inbjudan och det blir platser över, så går
dessa till arrangerande land. Sammanlagt var vi alltså 20 spelare som
gjorde upp om titeln.

 

Jersey Croquet Club har tillgång till fyra krocketplaner vilka är några av världens absolut finaste. Det var en upplevelse att få möjlighet att spela på dessa och samtidigt få se krocketspel på högsta nivå. Några av spelarna som deltog tillhör den yppersta världseliten.

Tävlingen fungerade som ett gruppspel med fyra grupper om fem spelare
vardera. Fyra spelare ur varje grupp går vidare till åttondelsfinal. Det
kan i bästa fall räcka med att vinna en gruppmatch för att gå vidare.

 

Match 1: Bruce Rannie, Skottland, förlust -24

Matchen började lite långsamt då ingen av oss fick något riktigt bra läge. Jag tog en uddabåge för att kunna lägga upp en squash mellan båge 1 och 2. Bruce spelade en finesse och jag tog en till udda båge för ett diagonalt squash-leave. Då träffar Bruce ett långskott och plockar de
standardmässiga nio bågarna. Han gör ett perfekt diagonal split leave.
Jag väljer för säkerhets skull det längre slaget från B-baulk, men
missar precis. Då är matchen över efter att Bruce gör en tripple.

Eftersom vi spelade dubble-banking, pågick det en match till på samma
plan. I denna spelade Matthew Burrow. Han gör en helt perfekt 6-bågars
peel. Det var den absolut mest perfekta krocketen jag någonsin sett
spelas. När jag frågade honom efteråt om han brukar göra många
sixtuples, svarar han att ungefär en av femtio brukar lyckas.
  

Match 2: Rodolphe Dourthe, Frankrike, förlust -24

Ännu en lite trevande matchinledning. Rodolphe får första breaket och tar 6 bågar. Jag tror inte det var planerat, men det är oavsett vilket en jobbig situation att möta eftersom det i alla fall i teorin kan ta slut efter en lyckad träff. Jag spelar inte särskilt bra. Jag får till
perfekta lägen för 4-ball breaks, men fastnar i de väldigt trånga
bågarna. Vi spelade med presidential-size hoops. Lite mindre än de vi
använder här hemma. Rodolphe får efter ett tag igång ytterligare ett
break och tar alla tolv bågarna. Samtidigt peelar han 1-back och lägger
upp ett OSL. Här gör han ett regelmisstag då han tror att jag bara får
ett lyft eftersom peelen på 1-back gjordes före spelbollen tog den
bågen. Jag hävdar att jag har en contact då det är läget i början
på omgången som avgör. Detta visar hur viktigt det är att själv läsa
på reglerna och kunna dem. Inte ens i en tävling som EM har alla spelare
alla detaljer klart för sig. Tyvärr lyckas jag inte utnyttja denna
contact till mer än en båge då jag fastnar i den andra. Sedan är
matchen över när Rodolphe tar de resterande 5 bågarna och peggar ut.

 

Match 3: Matthew Burrow, Jersey, förlust -26

Efter två inledande förluster såg det inte så ljust ut. Speciellt i den andra matchen kunde jag gjort bättre ifrån mig. Nu var det dags att möta en av de allra bästa. Matthew har varit i finalen i EM nästan varje år och lyckades vinna mot Stephen Mulliner för något år sedan.
Jag hade ju dessutom sett hur bra han spelar bara två timmar tidigare.
Matthew börjar med den s.k. supershot-öppningen. Denna går ut på att
spela första klotet mellan båge ett och mittpinnen, cirka 2 yard
nordväst om båge fem. Vad jag än väljer att placera mitt första klot
kommer han att sikta på det med sitt andra för att antingen kunna få
till ett 3-ball break direkt eller för att sätta väldig press på mig i
mitt andra slag. Jag tänker att jag måste spela defensivt enligt
standard och placerar mitt första klot 10 cm söder om hörn 2. På så
vis får jag en dubbel träffbild om han spelar mot det och missar.
Tyvärr missar inte Matthew på så korta avstånd som 13 yard. Efter en
perfekt passroll där han lägger mitt klot vid båge 2 och sitt eget med
en perfekt rush på öppningsklotet mot båge ett är det bara att sätta
sig och vänta. Med mitt gula klot fortfarande i handen ser jag Matthew
spela ett 3-ball break och ta nio bågar. Han lägger upp ett leave där
jag inte har dubbel träffbild från någon baulkline. Jag väljer att
skjuta från baulk-A mot kloten så att jag hamnar i hörn 2 om jag
missar. Jag missar naturligtvis 15 yard-skottet och hamnar just i detta
hörn. Sedan är matchen över. Matthew lyckas enkelt hämta in klotet
från hörnet och avslutar med en tripple peel.
 

Match 4: John Swabey, Belgien, förlust -9

Sista chansen. En vinst här och det blir fortsatt spel i mästerskapet. Matchen är väldigt jämn. Vi har bägge två gjort första breaket till 4-back, men det har tagit tid. Det var också en hel del väntetid på den samtidiga matchen. När det inte är mycket tid kvar tar jag en udda båge
och leder. Då träffar John sitt första långskott i matchen och plockar
tio bågar. I sista rundan träffar jag också ett långskott och placerar
kloten där jag vill ha dem. Tyvärr blir hoopapproachen för dålig och
matchen är över. Denna match var ganska jämn och jag kunde vunnit.
Speciellt under första halvan då ingen av oss spelade särskilt bra,
hade jag fyra eller fem lägen där jag slog för långt i uppläggen för
rusharna. Det var svårt att anpassa sig till det skiftande underlaget.
Det blev väldigt mycket snabbare när det torkade upp.
 

"Överlag gick det betydligt bättre"

Till slut blev det alltså en sista plats i gruppen och ingen åttondelsfinal. Jag känner att jag kan spela bättre än så här, men samtidigt är avståndet till de bästa väldigt långt. Det mest positiva under tävlingen är att jag tycker mig behärska den taktiska delen någorlunda
hyfsat. Jag är fortfarande lite orutinerad när det gäller taktiken
kring advanced rules och vilka leave man skall göra i vilka lägen och
hur man enklast får till dessa. Jag tror det är viktigt att vi i Sverige
lämnar standardreglerna bakom oss och tar steget upp till advanced. Det
är inte särskilt svåra regler men det ger upphov till taktiska
funderingar som man måste kunna bättre. När det gäller precisionen i
slagen har jag mycket kvar att lära mig. När planerna är tillräckligt
bra finns det möjligheter att slå på ett sätt som är väldigt svårt
med fotbollsplansgräs. Det får bli lite inomhusträning på konstgräs
under vintern så kanske det går bättre nästa säsong.

Vinnare av EM blev Stephen Mulliner för nionde gången. Han vann i
finalen mot Patsy Fitzgerald från Irland. Matthew Burrow som spelade mest
offensivt av alla och var publikfavorit åkte ut i kvarten mot Stephen.
För övrigt den enda spelare som Matthew inte lyckats slå de senaste
åren.

Parallellt med slutspelet hölls en uppsamlingstävling. I denna deltog
alla utom de fyra semifinalisterna. Formatet här var någon swissvariant
som kallades egyptian format. Här fick jag möta lite enklare motstånd
än i gruppspelet och lyckades vinna två av fem matcher. De jag besegrade
var Fernando De Ansorena från Spanien och Philip Archer från Guernsey.
Dessa var inga scratch-spelare utan hade handicap 2 respektive 6. Den
största skillnaden var att jag fick några fler chanser på mig att få
ihop ett break. Matcherna tog inte slut bara för att man missade ett
långskott. De andra tre spelarna jag mötte var Kevin Garrad från Isle
of Man, Martin Hodge från Jersey och Leopold Waldedorff från Österrike.
Jag tyckte att jag hade ett hyfsat spel i samtliga dessa matcher och kunde
vunnit en eller två till. Jag fick till första breaket mot alla tre
spelarna. Tyvärr var de alltför säkra på sina långskott och lyckades
vända underlägena. Över lag gick det betydligt bättre när jag vant
mig lite vid det snabba underlaget och tappat respekten för bågarna. Det
är stor skillnad när marginalen i bågarna minskas från 3 millimeter
till 1,5 millimeter.
 

Sammanfattningsvis

Sammanfattningsvis var jag ganska nöjd med mitt första deltagande på en större tävling. Det kunde naturligtvis gått mycket bättre, men jag var i alla fall inte sämst av de som var där. Det var enormt inspirerande att både få se och spela mot riktigt duktiga krocketspelare. Nu vet jag vilken nivå som
krävs och hur bra jag måste bli. Det tar nog ett antal säsonger att
komma dit, men med mer regelbunden träning så är det ingen omöjlighet.

Till sist vill jag tacka förbundskapten Tomas C. Ericsson som gav mig
förtroendet att spela i EM. Kvalar jag in nästa år också så kommer
det att gå bättre.
  

Simon Carlssons sms-meddelanden

Avslutningsvis publiceras i oredigerat skick de sms-meddelanden Simon Carlsson hade vänligheten att skicka till förbundet under tävlingens gång.  

16.09.05 9:36

"Har provspelat planen. Trots att det spöregnade var det väldigt snabba planer. I år är det bara 20 deltagare, uppdelade i fyra grupper. 16 går vidare. Det kan alltså räcka med en vinst för att gå till åttondel."
 

16.09.05 19.34

"Nu har jag spelat färdigt gruppspelet. Det gick inte bra. Jag fick möta fyra spelare vars handikapp ligger runt 0. Jag hade inte en chans. I en av matcherna fick jag slå sammanlagt två slag innan det var över. Nu vet jag i alla fall hur man bör spela. Nästan alla matcher avslutades med en
TP, och vi har fått se en 6-bågars-peel."
  

18.09.05 14.41

"Jag vann två matcher igår och leder sidoturneringen, där alla utom de fyra bästa spelarna deltar."   

19.09.05 00.24

"Det gick hyfsat idag med. Fick till första breaket i alla tre matcherna. Tyvärr räckte det inte till någon seger. När man möter -HC-spelare får man ett långskott på sig, sen är det över med 1 TP."
   

 

EM 2006

För andra året i rad representerade Simon Carlsson Sverige i EM i Association Croquet. Och precis som 2005 arrangerades tävlingen på Jersey.
Tävlingarna genomfördes helgen 15-17 september.

Här nedan berättar Simon Carlsson om sina erfarenheter.











Simon Carlsson under SM i Borås.
 

Med egna ord...


EM är en relativt liten tävling. Varje medlemsnation får skicka en
deltagare. Utöver detta har finalisterna från förra året också varsin
plats. Alla länder ställer inte upp vilket gör att det blir några extra
platser som fördelas till de bättre länderna.

Totalt är det 20 spelare som gör upp om EM-titeln. De allra bästa är av
yppersta världsklass och de lite mer medelmåttiga ligger runt 10 i
handicap.
 

Det är alltså stor skillnad i spelskicklighet bland deltagarna. Något som kan vara både bra
och dåligt. Vissa matcher är på förhand givna men det finns också
möjlighet för rejäla skrällar.
 
Jag fick för andra året i rad förtroendet att representera Sverige.
Något som kändes extra inspirerande då resultatet förra året inte var
riktigt vad jag hade hoppats på. Jag vill börja med att tacka
förbundskapten Thomas C. Ericsson som lät mig få ett andra försök i EM.
Bara två veckor tidigare hade vi varit i Hamburg och spelat mot
Tyskland. En perfekt uppvärmning för EM. Det gick också ganska bra där
så min förhoppning i år var att lyckas betydligt bättre än sist.
 
Under långa timmar på Stanstedflygplatsen i väntan på försenade flyg är
det lätt att börja undra vad man egentligen lägger sin tid på. Är det
värt besväret och kostnaden att åka hela vägen till Jersey för att spela
en tävling man ändå inte har en chans att vinna? Men väl framme på
Jersey möts man av trevliga spelare och världens kanske finaste
krocketplaner. Då börjar jag istället undra varför inte fler svenskar
tar chansen att åka utomlands och spela? Det finns ju massor av
tävlingar i alla handicapklasser varje helg hela sommaren att åka till.
Nästa år kanske någon annan spelare i Sverige vill följa med till
Jersey-open?
 
På torsdagskvällen fick jag se gruppindelningen och blev genast lite
tveksam. Av 20 deltagare var jag rankad som nummer 15. Eftersom vi var
indelade i 4 grupper med 5 spelare i varje grupp borde ju någon av de
som var rankade 16-20 hamna i min grupp. Men så var inte fallet. Jag
spelade i en grupp med Phil Cordingley rankad 4:a, Sarah Burrow rankad
6:a, Kevin Garrad rankad 10:a och Fernando De Ansorena rankad 11:a. Det
var typiskt den svåraste gruppen. Speciellt som min ranking baserades på
ett uppskattat handicap på 6, vilket förmodligen är lite för högt.

 

Fredagen ägnades helt åt gruppspel och så här gick det i mina matcher.
 

Match1: Sarah Burrow, Jersey, hc-1

Som vanligt spelar jag
inte bra direkt på morgonen. Jag fick en chans på en 8-yards roquet som
jag missade. Sedan tog Sarah planenligt 9 bågar och lade ett perfekt
diagonalsplit leave. Jag missade korta lyftet precis och trodde att
matchen var över. Men Sarah fumlade lite med 4-back peelen vilket i
förlängningen ledde till en miss vid 3-back. Jag fick en chans till. Tog
två bågar men fastnade i b3. Bågarna var satta till en millimeter
bredare än kloten. Det är betydligt svårare att ta än de vi brukar spela
med hemma. Efter det fick jag se Sarah ta de två sista bågarna med sitt
ena klot och lägga upp ännu ett perfekt leave. Den här gången med mina
klot crosswired vid 4-back och sina egna vid 3-back. Det ger mig ett
långskott på 20 yard som jag måste sätta annars är matchen slut.
Naturligtvis missade jag och förlorade till slut med 26-2. Det duger
inte att missa de halvlånga roqueteringarna på 8-12 yard. Då vinner man
inte mot så här bra motstånd. Skärpning krävs inför nästa match.
 

Match2: Fernando De Ansorena, Spanien, hc 2.5

Kanske en av tävlingens sämsta matcher. Inget bra spel från någon av oss. Jag får inte till
något break förrän efter 1,5h. Då tar jag 9 bågar men slarvar tyvärr
lite med leavet. Efter ytterligare några halvdåliga omgångar får jag
till ännu ett break. Det här är min sista omgång i matchen då tiden
tagit slut. Jag ligger under med några bågar och måste alltså hålla ihop
spelet och inte tappa breaket. Precis samma sak hände förra året då jag
mötte Fernando och slog honom med en båge i sista rundan. Nu fick jag
till det hyfsat och plockar några poäng. Missar sedan ett bågupplägg och
avbryter breaket med en finnesse till c4. Det räcker för att vinna
matchen med +4t då Fernando inte lyckas ta några bågar i sin sista
runda.
 

Match3: Phil Cordingley, England, hc-1

Phil brukar spela väldigt bra och normalt borde jag inte ha någon chans. Det visar sig dock att
Phil inte kommer upp i sin normala standard och det ger mig en liten
möjlighet. Matchen är ganska jämn och efter halva matchtiden har vi
varsin klämma på 4-back och varsin på 1. Efter det får jag till ett
break och tar ledningen i matchen. Detta är min stora möjlighet att
skrälla rejält. Tyvärr fastnar jag i ännu en båge och ger bort ett
jätteläge till Phil. Han försöker sig på en TP, men när han inte spelar
på topp så går det bara nästan då han bränner rover-peelen. Jag får ännu
en chans och tar ytterligare några bågar innan jag ännu en gång gör ett
för dåligt bågupplägg och fastnar i en båge. Då tar det slut när Phil
gör tre bågar och en rak roverpeel och peggar ut. Förlust +13. Lite
bättre spel än förra matchen och jag hade en rejäl chans. Tog den
dessvärre inte.
 

Match4: Kevin Garrad, Isle of Man, hc 3

En mycket jämn match där vi bägge två gör halvlånga break och tar ungefär halva varvet åt gången.
Vi måste avbryta matchen för mörker då solen går ned. När vi återupptar
matchen på lördagen är det 37 minuter kvar att spela och jag leder med 2
bågar. Tyvärr bränner jag några långskott och Kevin gör ett break till
pinnen. I min sista runda ligger jag under med 5 bågar och måste ta
dessa med klotet som skall till 2-back. Jag gör bågarna och lyckas lägga
ett hyfsat leave då Kevin har ett lyft i sin sista runda. Jag peggar
även ut klotet och tar ledningen med en poäng. Lyckligtvis missar Kevin
sitt lyftskott på 12 yard och jag vinner med +1t.
 

Till slut blev det alltså
två vinster och två förluster i gruppspelet och en tredjeplats. Detta är
jag väldigt nöjd med. De jag fick stryk mot har negativt handicap och
tillhör världseliten. De jag vann mot ligger runt 3 i hc vilket inte
heller är så dåligt. Spelet kunde dock varit bättre, men det var i alla
fall stundtals bra.
 

8-dels final: Gerard Healy, Irland, hc 0

Gerard vann öppningen då hann träffade sin tice vilken han lagt ganska kort. Jag borde nog gått
på den med tanke på vad som hände. Efter några rundors manövrerande av
Gerard där jag missar tre 15 yardare, så visar han varför han är en
scratch-spelare. Ett nästintill perfekt kontrollerat break till 4-back
och ett perfekt leave. Ingen av de jag mötte dagen innan spelade med
sådan total kontroll. Efter att jag missat korta lyftet försöker sig
Gerard på en TP. Hans första misstag i matchen är en roverpeel som bara
nästan lyckas. Då spelar han lite övermodigt för att reparera vilket
till slut leder till en miss vid 4-back. Jag får bara en chans i
matchen. Får tyvärr inte till något bra break då jag gör sista rushen
mot b1 för lång och gör ett för dåligt bågupplägg från 6 yard. Efter det
sätter Gerard ett långskott tar enkelt sina tre sista bågar och gör
samtidigt en rak rover peel. Matchen tar slut med resultat 26-0. Tyvärr
ett rättvisande resultat då Gerard spelade på en nivå jag inte kan komma
upp till ens när jag spelar som bäst. De allra bästa spelarna med hc0
eller bättre är fortfarande för bra för mig. Jag är inte bland de 8
bästa i en sådan här tävling. Det behövs mer regelbunden träning för att
komma upp i den nivån. Nu blir det istället lite matcher i
uppsamlingstävlingen mot något enklare motstånd.
 

THE PLATE

Jag spelade ytterligare fyra matcher efter jag blev utslagen i 8-delen. Så här gick det i dessa:
 

Ken Jones, Wales, hc 2.5

Knapp förlust. Jag hade chansen att gå förbi i min sista runda precis som i matcherna mot Kevin
och Fernando. Min andra klämma satt i det läget på pinnen och ett lyckat
break hela vägen runt hade inneburit vinst. Fastnar i en båge och
förlorar till slut med +3t.
 

Elisabeth Medway, Jersey, hc 11

Tävlingens högst rankade spelare. En spelare från Finland hade hoppat av två dagar innan
tävlingen skulle börja. Då var seedning och gruppindelning redan gjord.
Detta löste arrangören genom att plocka in en spelare de trodde var på
ungefär den hc-nivån de antog att finske spelaren hade. Jag tycker
Elisabeth gjorde en stark insats med tanke på sin hc-nivå. Det var nära
att hon överraskade i några av sina gruppspelsmatcher. Jag spelade inget
vidare i matchen men vann ändå ganska enkelt med +11t.
 

Bruno Hess, Tyskland, hc4

Det var kul att få chansen att möta Bruno då han inte hade varit med på landskampen. Jag gjorde min
bästa match under hela helgen och gör bl.a. mitt första 12-bågars break
på en fullsizeplan med tävlingsbågar. Peggar till slut ut och vinner med
+11. Kul att kunna vinna mot tysklands bäste spelare. Också kul att
kunna spela riktigt bra i åtminstone en match.
 

Fernando De Ansorena, Spanien, hc 2.5

Fick möta Fernando igen. Matchen är jämn hela vägen mot slutet och jag ligger under när det är 10
minuter kvar. Återhämtar mig de sista spelturerna och vinner med +2t. Nu
har jag spöat Fernando på tid alla tre gånger vi mötts. Alltid kul att
ha plusstatistik.
 


Sammanfattningsvis

Totalt spelade jag 9 matcher precis som förra året. Nu vann jag 5 av dessa och förlorade bara
mot spelare som var riktigt bra. Jag är mycket nöjd med min insats och
hoppas det kan bli ännu bättre till nästa år.

Eftersom Jersey är en heltrevlig plats att vara på, planerna är i
perfekt skick och spelarna är utomordentligt trevliga är jag lite sugen
på att åka till Jersey två gånger nästa år. I mitten på sommaren har de
en öppen tävling med olika handicapklasser. Det skulle vara ett
ypperligt tillfälle för fler spelare från Sverige att få uppleva krocket
på Jersey. Kanske någon är intresserad av att hänga med?
 

 

EM 2007



                      2007 har varit ett av de mer händelserika åren för krocketsporten i Sverige.
Nya krocketplaner byggs på olika orter och det finns fler klubbar och
fler medlemmar än någonsin tidigare. Ett flertal av de svenska
krocketspelarna har också provat sina färdigheter i tävlingar utomlands.
Det Europeiska Krocketförbundet har under året anordnat inte mindre än
tre olika EM-tävlingar. Ett mästerskap i Golf Croquet, ett i Association
Croquet och ett mästerskap för lag där bägge disciplinerna spelats.
Sverige har deltagit i alla dessa Europamästerskap och lyckats över
förväntan i samtliga. Här följer en sammanfattning om de tre
tävlingarna.

 

 
European Golf Croquet Championship 2007

                     
EM i Golf Croquet spelades
13-17 juni i Budleigh-Salterton, en typisk semesterort i sydvästra
England. Krocketklubben i Budleigh-Salterton var utmärkt lämpad för
ändamålet då de har inte mindre än tio krocketplaner till sitt
förfogande. Sammanlagt deltog 32 spelare i tävlingen varav sex stycken
representerade Sverige. De svenskar som deltog var Archibald Zimonyi,
Anders Moldin, Jonatan Andersson, Lars-Inge Nilsson, Simon Carlsson och
Krister Ekholm.  Det var Anders Moldin som lyckades bäst av oss. Han
gick vidare till slutspelet och kom så småningom på en tolfteplats. Det
är ett mycket bra resultat om man tänker på att detta var Anders första
tävling utanför Sverige och att motståndet dessutom höll en riktigt hög
nivå. Europeisk mästare blev Stephen Mulliner som finalbesegrade Andrea
Pravettoni. Kompletta resultatlistor finns på följande sajt:


http:/
www.wcfcroquet.org

                      Det här var första gången vi deltog i ett mästerskap med mer än en spelare.
Det var också första speltillfället utomlands för några av spelarna. Att
bara en av sex svenskar hamnade på övre halvan i resultatlistan kan
tyckas lite svagt. Men det var flera av oss som bara var en vinst ifrån
att gå vidare. De flesta förlustmatcherna var också mycket jämna och de
mer etablerade spelarna fick kämpa för att vinna mot oss.  Jag tror vi
överraskade en del av engelsmännen som förmodligen hade förväntat sig
promenadsegrar mot oss nybörjare, men som fick prestera sitt bästa för
att vinna med 7-6 i tredje och avgörande gemet. Jag är helt övertygad om
att fler av de svenska spelarna är i slutspel nästa EM. Målsättningen
inför nästa år är minst en Svensk i semifinal.

                      Det är alltid väldigt trevligt att få komma till en genuin krocketklubb i England och få ta del av den engelska kulturen på nära håll. Klubben i
Budleigh-Salterton är inget undantag. Hela arrangemanget var en mycket
positiv upplevelse för alla som var där. Det är både motiverande och
inspirerande att få uppleva krocket i dess rätta miljö. De europeiska
mästerskapen har ju den speciella egenskapen att det är en väldigt bra
blandning av spelare. Dels finns det spelare på ens egen nivå vilket ger
möjlighet till jämna och roliga matcher, men det är också några av
världens bästa spelare med i tävlingen vilket ger möjlighet att få se
spel av högsta nivå. Det är den mixen som gör EM till en så lärorik och
givande upplevelse.

                      Jag hoppas att vi får delta med lika många eller ännu fler spelare nästa år. De som deltog i år vill förmodligen vara med igen, och några som
valde att stanna hemma i år kanske blir sugna på att följa med till
England och spela i EM nästa sommar. Men det är helt beroende på hur
populär tävlingen blir bland övriga deltagarländer.

                      Sammanfattningsvis en väldigt trevlig tävling där både upplevelsen av krocket i England och våra prestationer på planen var mycket väl
godkänd.


 

Mitsubishi European Team Tournament 2007

                       Cheltenham stod värd för den första upplagan av
lag-EM som hölls sista veckan i juni. Det är en helt ny tävlingsform som
tillkom i år efter en del olika förslag. Ett av syftena med tävlingen
var att få fler spelare att inse fördelarna med att det finns två olika
tävlingsdiscipliner. Formatet på tävlingen är att varje land ställer upp
med ett lag bestående av minst tre spelare. Matcherna mellan länderna
består av två partier Association Croquet och ett parti Golf Croquet,
vilken spelas i bäst av tre game. Vissa länder hade exakt tre spelare i
sina lag, med en expert på GC och två på AC. Andra länder, t.ex. Wales
hade nästan tio olika spelare i sitt lag. Vi valde att låta laget bestå
av fyra spelare, som alla kunde spela bägge disciplinerna. Det gav oss
en viss flexibilitet och samtidigt många matcher per spelare. Sveriges
lag var Simon Carlsson, Jörgen Larsson, Ulf Söderberg och Joi Elebo.

                     
Lagen delades upp i två grupper där alla mötte alla och sedan gick de
åtta lagen med bäst resultat vidare till slutspel. Tyvärr
underpresterade vi något första dagen och förlorade mot Italien,
Schweiz, Skottland och Norge. Andra dagen kastade vi om lite i
laguppställningen och spelade betydligt bättre. Vi slog Österrike och
Finland men kunde inte göra något åt Englands lag. Totalt två segrar av
sju möjliga i gruppspelet räcker inte för att gå vidare till slutspel.
Det kändes i alla fall mycket bättre efter andra dagen. Vi spelade upp
oss ordentligt jämfört med första dagens misslyckande. Dag tre bestod av
uppsamlingstävlingen, the plate som den brukar kallas. Där slog vi i tur
och ordning Tjeckien, Isle of Man och Tyskland och stod till slut som
plate-vinnare. Att avsluta med tre matchvinster och vinna the plate, var
en rejäl revansch och ett riktigt bra resultat. Totalt betyder det att
vi var nionde bästa lag av femton, mycket bättre än seedningen som hade
placerat oss som trettonde lag. Vinnare av tävlingen blev till slut
Wales, som slog Jersey i finalen.

                      Även lag-EM var en mycket trevlig tävling. Cheltenham ligger inte riktigt lika fint beläget som Budleigh-Salterton, men krocketplanerna är
något bättre och resan lite kortare. Vi fick också uppleva både AC och
GC på allra högsta nivå. På det viset ger denna tävling ytterligare lite
mer erfarenhet. Det var också trevligt att få tävla tillsammans i lag
istället för att tävla mot varandra som vi alltid gör annars. Om
tävlingen arrangeras även nästa år ställer vi definitivt upp med ett lag
igen, och då skall vi vara i slutspel.

                      Exakta resultat i alla matcher finns att läsa här
http://www.wcfcroquet.org/Tournaments/euro2007.html

 
European Association Croquet Championship 2007-09-25 

                      Som vanligt hölls EM i AC på Jersey. Det är en
lite mindre klubb med fyra planer. Dessa är å andra sidan några av de
mest välskötta och perfekta krocketplanerna som finns. Att få komma hit
och spela är en fantastisk upplevelse som bara förstärks av att hela ön
är hur trevlig som helst att besöka. Organisationen är också helt
perfekt och de lokala spelarna hjälper till med allt som behövs för att
arrangemanget skall fungera. Varje medlemsland får normalt skicka en
spelare. Totalt är det 20 spelare som gör upp om titeln.

                      Det var tredje året i rad som jag fick representera Sverige i EM. Det gick också lite bättre än tidigare. Spelarna är uppdelade i fyra grupper
och det krävs inte så mycket för att gå vidare då det är 16 av 20
spelare som spelar i utslagstävlingen. Dock avgör placeringen i gruppen
hur svårt motståndet blir i kommande matcher. Jag vann mot John Swabey
och Richard Sowerby och jag förlorade två matcher, mot Cliff Jones och
Strat Liddiard. Det gav mig en tredjeplats i gruppspelet. Förra året
åkte jag ut i åttondelen, men i år gjorde jag en av mina bättre matcher
någonsin och slog Martin Hodge med 26-0. Kvartsfinalen mot Stephen
Mulliner blev dock för svår och jag förlorade stort i två raka game. Då
blev det återigen dags att spela plate-matcher. Där gick det desto
bättre och jag slog i tur och ordning Ken Jones, Kevin Wells, Strat
Liddiard och Martin Hodge. Årets andra platevinst, den här gången
innebar det en femteplats i tävlingen. Femma i EM är jag rätt nöjd med,
men det kan alltid bli bättre. Exakta matchresultat kan läsas här


http://www.croquet.org.uk/news/newsdb.asp?NewsID=2460

                      Europeisk mästare blev David Openshaw och tvåa blev Stephen Mulliner. Det följer ett traditionsenligt mönster där Mulliner vinner tre år i rad
och sedan inte vinner två år och sedan vinner tre år igen osv. Så har
det hållit på de 15 år som tävlingen spelats. Det innebär att Mulliner
vinner igen nästa år, såvida ingen lyckas bryta Mulliner-sekvensen.
Kanske någon från Sverige lyckas med det?

 

Simon Carlsson

Förbunskapten SCF

 

EM 2008 AC

EM på Jersey

Som vanligt hölls europamästerskapen i association croquet på Jersey. I år var Sverige representerat av tre spelare.

Onsdagen den 17 september åkte Simon Carlsson, Jonatan Andersson och Anders Moldin till Jersey för att spela i EM i association croquet. Jonatan och Anders åkte för första gången men fick mycket vägledning av förbundskapten Simon som varit där tre gånger tidigare.

Hela torsdagen gick åt till träning för att spela in sig på de snabba banorna. På fredagen började ett gruppspel med fyra grupper och fem spelare i varje grupp. Simon vann två av sina matcher och Jonatan vann en av sina och båda två gick vidare. Anders vann tyvärr ingen utan gick direkt till contemplation tournament.


Simons första match under lördagen var mot den rutinerade Cliff Jones där han tyvärr förlorade. Jonatans första match var mot den unge James Le Moignan som Jonatan tyvärr också förlorade mot efter en mycket jämn kamp. Resten av lördagen och söndagen ägnades således åt spel i The plate.

Jonatan lyckades bäst av de tre och tog sig, liksom Simon förra året, till final i The plate. Där mötte han tyvärr på övermäktigt motstånd i Gavin Carter, som han dock slog i en match på väg mot finalen i The plate.

EM vanns som väntat av Stephen Mulliner. Det var hans tionde titel i tävlingen. Mer info finns här.


RSS

SM Resultat 2020

Association Croquet 24-25/8 - 2020

1. Joi Elebo

2. Lewis Palmer

3. Eje Elebo

Golf Croquet Singel 21-23/8 - 2020

1. Joi Elebo

2. Lewis Palmer

3. Anders Elfström

Bowl. Mattias Vainio

Plate. Tomas Sandström

Svensk Krocket Dubbel 14/8 - 2020

1. Krister Ekholm & Simon Vahlberg

2. Thomas C Ericsson & Mikael Agebjörn

3. Erik Svensson & Mattias Johansson

Svensk Krocket Singel 15/8 - 2020

1. Thomas C Ericsson

2. Krister Ekholm

3. Tim Öhrberg

Svensk Krocket tvåklotssingel 16/8 2020

1. Thomas C Ericsson

2. Jan-Åke Lundberg

3. Krister Ekholm

Se tidigare mästare

© 2020   Created by Joi Elebo.   Drivs med tekniken bakom

Emblem  |  Rapportera en händelse  |  Användarvillkor