Svar

  • Querle Croquet Societet


    Klubbens valspråk "Förnedra Motståndaren."
    Per Hultgren
    ordförande

    Intresset för kvalificerad krocket är väsentligt större än vad Svenska Croquetförbundets verksamhet återspeglar. Det finns skäl att tro att det finns entusiaster i varje kommun.
    Ett bra exempel på det är Querle Croquet Societet, en tvåmannaklubb i
    Landskrona.

    Klubben har funnits i ungefär tio år och förfogar sedan några år tillbaka över en egen bana, med klubbhus. Banan är uppställd för American Backyardoch 80 procent av det regelverket kräver får plats. Reglerna för
    Association Croquet tillämpas efter bästa förmåga.

    -
    Eftersom vi numera faktiskt försöker bruka lite allvar med regeltolkning
    och regeltillämpning tror vi att ett medlemskap i SCF skulle gynna QCS:s
    utveckling, säger Per Hultgren, ordförande.
      

    Hur kommer det sig förresten att han blev intresserad av krocket?  - Jag har ända sedan barndomen - då jag fick se min syster
    tillfoga en lagom älskad brylling ett otäckt sår i huvudet med en av
    den tidens rediga krocketklubbor (liknade alls icke de man idag inhandlar
    på Statoil) - längtat efter att åter spela krocket med ordentlig
    utrustning. Jag önskade mig och fick i 50-årspresent ett engelskt
    krocketset.
     

     
    Men vid det tillfället hade han inte någon yta på sin egen tomt som var lämplig att spela på. Därför sattes banan upp hos en lyckligare lottadgranne, med vilken Per Hultgren då och då dricker ett glas vin och
    behandlar dagens "on dit" med.

    - Vi tyckte bägge det hela var väldigt roligt. Jag började planera för
    en bana på min egen tomt. Under tiden "bodde" mitt krocketset
    hos min granne. Min egen bana blev spelklar 2002.
     
    Motståndarens ekonomiförpackning av valium

    Klubben - Querle Croquet Societet - har alltså endast två medlemmar: ordföranden Per Hultgren och grannen/medlemmen Bo Öberg. Den senare vinner enligt uppgift nästan alla matcher. Ordföranden, som ocksåutgör regelkommittén och där har utslagsröst, har fullt sjå med att
    tolka reglerna på ett sådant sätt att Bo Öbergs spel hämmas så
    mycket som möjligt.


    - Vi brukar spela en eller två gånger i veckan från juni/juli och fortsätter
    in på hösten så länge vädret känns behagligt. Det brukar ta en dryg
    eller kanske en och en halv timme, inklusive uppladdning/lottning med förfriskning,
    paus med förfriskning

    Sessionen avslutas efter det att bägge deltagarna träffat norra pinnen
    med ett av sina klot (klubbregel) och "eftersnack" - återigen
    med förfriskning - om matchen och om vad sig i byn och världen
    tilldragit haver.

    - Själva spelet bedrives faktiskt med stort engagemang och det är för
    oss bägge under matchen verkligen inte oviktigt vem som vinner, poängterar
    Per Hultgren.


    Klubbens valspråk är: Förnedra Motståndaren.

    - Detta kan ju låta drastiskt men det är valt med tanke på att den
    "goda" segern i krocket ju uppnås genom att vända matchen just
    när oppositionen tror den har den i sin hand. Och helst ska det göras på
    ett sådant sätt att förloraren av ångest, ilska och upprördhet önskar
    att han tagit med sig den stora ekonomiförpackningen av valium.
     

     
  • Krocketlåt

    Lagom till SM 2003 släppte den världsberömde artisten Tomas Rintala ett av sina mest berömda verk, "Welcome Crouqeters".

    welcome_croqueteers_2003.mp3

  • Vision om framtiden

    FaktaThomas C Ericsson avgick som
    SCF:s ordförande vid SM -01.
    Senare samma år höll han ett
     nyårstal till krocketsvenskarna.
    Och det är i princip den texten
    som publiceras här.


    I samband med SM i Vimmerby 1994 valdes jag till sekreterare i Svenska Croquetförbundet.Arguskollegan Micce Rylander valdes också in i styrelsen, som PR-konsult.

    Som alltid när man tillträder ett uppdrag så är entusiasmen stor och
    ambitionsnivån hög. Micce och jag var snabba med att dra upp storstilade
    riktlinjer för "Krocket 2000" som med massiva PR-insatser
    skulle popularisera krocketsporten och locka fram nya utövare ur
    buskarna.





    Kampanjen "Krocket 2000"

    En av målsättningarna var bland annat att SCF år 2000 skulle vara
    kvalificerade att bli invalda i Riksidrottsförbundet. För att uppnå
    detta mål krävdes det att det skulle finnas cirka 3000 aktiva spelare
    från 14 av landets 27 distrikt.

    SCF bestod då av uppskattningsvis 4-5 aktiva klubbar med kanske 250
    utövare. Även om antalet aktiva klubbar har fördubblats så är antalet
    organiserade medlemmar i stort sett lika många.
     


    Thomas C Ericsson, en spelare som funderat över sin sports framtid.

    FOTO PETER GRÖNBORG

    Jag vet inte riktigt vad kampanjen "Krocket 2000" gick ut påegentligen, men "Krocket 2000" lät åtminstone lagom
    visionärt. Vi producerade i alla fall lite foldrar och affischer som
    skickades ut till presumtiva krocketspelare. 


    Under ett par år hade vi
    också en del krocketinformation och uppvisningsspel under
    Hultsfredsfestivalen, men det var nog mest för att vi skulle ha något
    kul att göra mellan musikframträdandena.

     
    Bra idéer har
    kommit fram


    Det mest bestående inslaget i "Krocket 2000" var tillkomsten av
    nyhetsbrevet Croquet som från 1996 kommit ut med 2-4 nummer per
    år, mest innehållande information och resultat i samband med
    SM-tävlingarna. Samma år publicerades den första hemsidan på Internet,
    med regler och annan information.


    Internet har sedan dess varit den bästa kanalen för att sprida
    information och kunskap om krocketsporten. I övrigt återstår det mesta
    att fullborda!

    Vad bör göras för att krocketsporten skall kunna utvecklas och bli mer
    accepterad som tävlingssport? Under de år jag varit aktiv i styrelsen
    har ett antal bra idéer kommit fram, inte minst under de sena
    krocketbanketterna som varit en rik källa för tankeutbyte. En del av de
    uppkomna idéerna har börjat att realiseras, andra befinner sig
    fortfarande i sin linda. Jag tror dock att flera av nedanstående punkter
    måste bearbetas för att få fart på utvecklingen.
      

    Fem förslag
    1. Bättre tillgång till
    krocketutrustning! Tillverkarna av de förhatliga
    "bensinmacksspelen" måste börja tillverka bättre krocketspel.
    (Eller om hobbytillverkarna Jan-Åke och Kometen blir huvudleverantörer
    till Intersport och andra idrottskedjor).

    2. Mer internationalisering! Sedan förra året är S.C.F. medlemmar i
    Europeiska krocketförbundet, vilket innebär att vi har rätt att delta i
    olika Europeiska tävlingar. Spelnivån måste dock höjas flera klasser
    innan vi är mogna att ta steget ut på de internationella krocketbanorna.

    3. Fler tävlingar mellan SM-turneringarna där klubbarna kan mötas och
    utbyta erfarenheter och tjuvtricks! Krocketserie? Swedish Open i
    Association Croquet där spelare från övriga norden bjuds in?


    4. En krocketbana i varje Kommun! Fritidskontor och parkanläggare måste
    inse att de bör anlägga kommunala gräsmattor som lämpar sig för
    krocketspel och inte plantera en massa onödiga träd och buskar
    överallt.

    5. Enhetlig tävlingsdress! Alla klubbar bör ha speciella
    tävlingsdressar, för att öka profileringen och ge sporten en lite
    seriösare prägel.
      


    Den nytillträdda styrelsen, med en dynamisk Peter Grönborg vid rodret, kan säkert vaska fram en brahandlingsplan. Jag är också övertygad om att den har förmågan att
    realisera alla idéer på ett betydligt bättre sätt än vad jag lyckades
    med under mina sju år i styrelsen.

    Men för att utvecklingsarbetet skall få ordentlig fart krävs det nog
    att HELA KROCKETSVERIGE ställer upp och drar sitt strå till stacken.
       

    Thomas C Ericsson
    Argus Croquet

    Sekreterare S.C.F. 1994-1999
    Ordförande S.C.F. 1999-2001

    Förbundskapten    2002-2006
     
  • Reseberättelse från Indien


    En viktig uppgift för Svenska Croquetförbundet är att följa utvecklingen av krocketsporten utomlands och delta i det internationella samarbetet. Så sker också på flera sätt, till exempelgenom förbundskaptenernas arbete, men också via enskilda insatser i
    fjärran land.

    Nedan redovisar Henrik Bodin, ledamot i SCF:s styrelse, resultatet av
    sina efterforskningar rörande krocketsportens ställning i norra och
    västra Indien.





     
    "Jag har sett fossilerna av
    krocket"

    Indien är ett stort land, faktiskt ett av världens största länder. Englandär däremot ett av världens minsta länder. Ändå styrde våra tedrickande
    vänner över Indien i över 150 år, och då var det naturligtvis oundvikligt
    att dessa länders kulturer skulle komma att påverkas av varandra.

    Oturligt för Indien så var det ett av Europas tristaste länder som gjorde
    ett oväntat, och skapligt långvarigt, besök i dess bräckliga historia.
    Styggelser som vänstertrafik, dålig tandhygien och en allmänt konservativ
    och gråmulen karisma är bara några av gåvorna från den brittiska
    kulturskatten.
     


    Här ser man banan i sin helhet. Dom vackra omgivningarna till trots så uppvägde inte det den ”spännande” banformen.

    Men förutom detta så är England ett idrottsälskande land som länge varit enstornation i sporter som dart, rugby och fotboll.
     
    Men nu var det ju inte arbetarklassen som var i Indien för att lära
    invånarna finkultur utan betydligt mer sofistikerade herrar. Herrar som
    hellre skulle käka upp plommonstroppen än skrika obscena könsord till
    domaren på Old Trafford.


    Nej i överklassens England fanns bara tre sporter värda namnet, nämligen:
    krocket, kricket och hästpolo.
     

    Alla tre idrotter som drar finkulturen till sin spets, där reglerna är såobskyra att utövarna själva får svårt att hänga med och där stil räknas som
    minst lika viktigt som att segra.
     
    Spion eller
    krocketspelare?


    Hösten 2005 tillbringade undertecknad fyra månader i landet med över 120
    miljoner heliga kor. Klimatet är ju inte riktigt som i Sverige utan erbjuder
    i stort sett idylliska temperaturer året runt. Förutsättningarna för att
    kunna spela krocket är alltså nästintill optimala.
     
    Förhoppningen var tidigt att hitta åtminstone en närliggande plan, känna av
    spelets nivå och slutligen kunna spela krocket dagligen. Äntligen skulle man
    inte bara kunna konservera sommarformen, utan också förbättra spelet så pass
    att man skulle regera på den svenska vårens dåliga krocketplaner.
     


    Jag ställer mig lite tveksam till
    hur bollbanan kommer att bli. Utrustningen bjöd inte sällan på överraskande
    och slumpartade skott.

    Detta skulle emellertid visa sig bli svårare än beräknat när jag till enbörjan inte tycktes finna några planer överhuvudtaget. Hade engelsmännen
    misslyckats att sprida krocketglädje i Indien? Den betydligt menlösare
    sporten kricket var ju nationalsport och i det närmaste religion i hela
    landet, så visst borde väl också krocket vara representerat?

    Det skulle dröja en månad innan jag fick upp ett krocketspår. På det enorma
    lyxhotellet Taj Ganges i Indiens heligaste stad, Varanasi, fanns det en
    krocketplan och utrustning.
     

    Det var dock ett högst avgränsat område och såvida man inte kom ikläddgyllene skor eller värpte pengar fick man komma närmare än tre hundra meter.
    Efter att ha irriterat några stackars receptionister en längre tid så fick
    jag slutligen prata med hotellmanagern. Denna tycktes dock ställa sig
    tveksam till varför en svensk var så angelägen om att titta på deras
    anläggning, en spion månne?
     
    Kanske en stödgala
    för krocket i Indien

    Men efter att ha bedyrat min seriositet med hjälp av några hundra rupies och
    det faktum att jag var där för, det i egna utsagors ”mäktiga”, Svenska
    Croquetförbundets räkning, så fick jag tillträde till denna heliga ark. Så
    här i efterhand kanske jag skulle tona ner det där med helig ark då det som
    mötte mig var ett stort antiklimax.

     


    Kvalitén på utrustningen får man väl säga var skiftande…

    Banan som var högst underligt proportionerad var allt annat än rektanguläroch utrustningen som helt var tillverkad i någon indisk trädsort, verkade
    kunna dateras till tiden när engelsmännen först kom till landet. Det enda
    positiva var det snabbspelande gräset som påminde om konstgräs. Mina
    storslagna planer på att croquera indiska spelare hade helt gått i kras då
    ingen i personalen hade sett banan utnyttjas på ett tiotal år. Efter att ha
    gjort en snabb och lagom oinspirerad omgång så lämnade jag området.

     

    Under min tid i Indien hann jag med att besöka ytterligare två krocketplanermed samma eller sämre resultat. Banorna var inte regelmässiga och den
    utrustning som faktiskt fanns var högst primitiv. Det ska tilläggas att jag
    endast var i Indiens norra och västra delar och att det är allt för
    generaliserande att dra slutsatser om krocket i hela Indien.

    Men man kan ändå kosta på sig att fråga vad som har gått fel i ett land där
    man haft de rätta förutsättningarna? Kanske skulle man starta ett
    missionsarbete för krocket i Indien, stödgalor är ju på modet i Sverige
    idag.


    En bortglömd och död
    sport

    Fast först kanske vi ska bredda sporten hemma innan vi ägnar tid åt andra
    länder. Krocketens framtid i Sverige är osäker men jag ser med tillförsikt
    på hur allt fler ungdomar sluter upp bakom denna sommarsporternas kung. Inte
    minst i min egen förening har vi en otroligt stark tilltro till de ungdomar
    som börjar intressera sig för krocket. Jag har på nära håll sett fossilerna
    av krocket då den i ett land blivit en bortglömd och död sport. Låt oss
    kämpa för att den aldrig blir bortglömd i Sverige!

    1949 lämnade England det stora landet i öst. Kanske hade den där populära
    mannen som inte ville bruka våld något med saken att göra? Eller kanske
    ville Engelsmännen bara hem och spela krocket?
     

    AV HENRIK BODIN
    SockerOllon Croquet Club
     
    Fotograf och medspelare:
    ANDERS HAMMARSTRÖM

     


    Jag ska precis genomföra en croquering för att få ett bra utgångsläge på bågen. Hotellets banvärd tittar nyfiket på.

     
  • Guldklotet

    2004 delades för första gången Svenska Croquetförbundets utmärkelse Guldklotet ut. Syftet med priset är att premiera och uppmärksamma gärningarsom gynnar krocketsporten

    Det är ett
    pris som i första hand tilldelas personer utanför spelarkretsen vilka
    gjort förtjänstfulla insatser för krocketspelets utveckling.


    Initiativtagare till det hela är Lars-Inge Nilsson, som också ansvarar för att utformadetaljerna kring proceduren. Pristagare 2004 blev Åke Johansson,
    stadsträdgårdsmästare i Borås. Han fick mottaga utmärkelsen under den
    så kallade "skördefesten", som varje år genomförs i Borås
    kulturhus, i september månad.

     

    Ur en motion till SCF:

    "Utvecklingen
    och utbredningen av krocketspelet torde i viss grad hänga samman med
    existensen av å någorlunda fasta punkter belägna och kvalitetsmässigt
    någorlunda anständiga banor. Av sådana borde finnas åtminstone en i
    varje svensk kommun. Därför nämns här också en kandidat till det föreslagna
    priset: stadsträdgårdsmästaren i Borås, Åke Johansson. som är
    ansvarig för anläggandet av den i Majorslunden befintliga bana som togs
    i bruk krocketsäsongen 2002."


    Lars-Inge Nilsson

  • Kycklingkrocket 2009

    Kycklingkrocket 2009

    Äntligen vår, äntligen påsk, äntligen krocket.
    Borås Krocketsällskap inledde säsongen med den traditionsenliga påsktävlingen kycklingkrocket. Grenen är som vanligt svensk krocket singel.
    Då gräsmattan i majorslunden rymmer två planer, var det alldeles utmärkt att exakt åtta spelare deltog i tävlingen. Klubbstugan var på plats, solen sken och alla hade en trevlig dag på krocketbanan.

    Efter tre kvalomgångar spelade i finalen Simon, Jörgen, JohnT och Lars-Inge. Det blev ett utpräglat taktiskt parti där alla spelarna ansträngde sig till det yttersta för att inte bjuda någon annan på ett bra läge och för att sabotera de andras möjligheter att få till ett bra break. När slutsignalen ljöd hade därför ingen av spelarna gjort stor rond. Jörgen och Lars-Inge var i delad ledning efter att ha gjort vändningen men inte lyckats passera kronan på hemväg.


    Det hela fick avgöras med en shoot out mot pinnen. Där visade Lars-Inge prov på stor koncentration och vann till slut hela tävlingen. En nöjd vinnare får njuta hela året av det fina vandringspriset i form av en gul kyckling.
  • Kräftpokalen 2008

    Kräftpokalen 2008

    För andra året i rad hölls kräftpokalen i Frödinge.

    Åtta tappra krocketspelare hade slutit upp i Frödinge helgen 20-21 september för att spela årets kräftpokal.

    Tävlingen som av tradition spelas i grenen svensk krocket avgjordes genom den sammanlagda poängen i 4 omgångars spel.Efter sista omgången stod till slut Krister Ekholm som segrare. Hela tabellen ser ut så här:



    Spelare Poäng
    Krister 25
    Göran 24
    Thomas 22
    Simon 18
    Claes 13
    Ulf 12
    Helen 10
    Mikael 4

    Den något mer prestigefyllda grenen kast med liten kräfta vanns överlägset av Thomas C Ericsson.

    Kräftor och Krocket, bättre kombination är svår att hitta. En gång är en tillfällighet, två gånger en tradition. Det blir med stor sannolikhet en kräftpokal nästa år också.

Detta svar raderades.