Inlägg i den här diskussionen

Permalänk Svar från Simon Carlsson hos 24 Februari 2010 på 10.52

Kräftpokalen 2008

Kräftpokalen 2008

För andra året i rad hölls kräftpokalen i Frödinge.

Åtta tappra krocketspelare hade slutit upp i Frödinge helgen 20-21 september för att spela årets kräftpokal.

Tävlingen som av tradition spelas i grenen svensk krocket avgjordes genom den sammanlagda poängen i 4 omgångars spel. Efter sista omgången stod till slut Krister Ekholm som segrare. Hela tabellen ser ut så här:

Spelare	Poäng
Krister	25
Göran	24
Thomas	22
Simon	18
Claes	13
Ulf	12
Helen	10
Mikael	4

Den något mer prestigefyllda grenen kast med liten kräfta vanns överlägset av Thomas C Ericsson.

Kräftor och Krocket, bättre kombination är svår att hitta. En gång är en tillfällighet, två gånger en tradition. Det blir med stor sannolikhet en kräftpokal nästa år också.

Permalänk Svar från Simon Carlsson hos 24 Februari 2010 på 10.53

Kycklingkrocket 2009

Kycklingkrocket 2009

Äntligen vår, äntligen påsk, äntligen krocket.

Borås Krocketsällskap inledde säsongen med den traditionsenliga påsktävlingen kycklingkrocket. Grenen är som vanligt svensk krocket singel.
Då gräsmattan i majorslunden rymmer två planer, var det alldeles utmärkt att exakt åtta spelare deltog i tävlingen. Klubbstugan var på plats, solen sken och alla hade en trevlig dag på krocketbanan.

Efter tre kvalomgångar spelade i finalen Simon, Jörgen, JohnT och Lars-Inge. Det blev ett utpräglat taktiskt parti där alla spelarna ansträngde sig till det yttersta för att inte bjuda någon annan på ett bra läge och för att sabotera de andras möjligheter att få till ett bra break. När slutsignalen ljöd hade därför ingen av spelarna gjort stor rond. Jörgen och Lars-Inge var i delad ledning efter att ha gjort vändningen men inte lyckats passera kronan på hemväg.


Det hela fick avgöras med en shoot out mot pinnen. Där visade Lars-Inge prov på stor koncentration och vann till slut hela tävlingen. En nöjd vinnare får njuta hela året av det fina vandringspriset i form av en gul kyckling.

Permalänk Svar från Simon Carlsson hos 24 Februari 2010 på 11.02

Guldklotet

2004 delades för första gången Svenska Croquetförbundets utmärkelse Guldklotet ut. Syftet med priset är att premiera och uppmärksamma gärningar som gynnar krocketsporten

Det är ett
pris som i första hand tilldelas personer utanför spelarkretsen vilka
gjort förtjänstfulla insatser för krocketspelets utveckling.

Initiativtagare till det hela är Lars-Inge Nilsson, som också ansvarar för att utforma detaljerna kring proceduren. Pristagare 2004 blev Åke Johansson, stadsträdgårdsmästare i Borås. Han fick mottaga utmärkelsen under den så kallade "skördefesten", som varje år genomförs i Borås kulturhus, i september månad.

Ur en motion till SCF: "Utvecklingen och utbredningen av krocketspelet torde i viss grad hänga samman med existensen av å någorlunda fasta punkter belägna och kvalitetsmässigt någorlunda anständiga banor. Av sådana borde finnas åtminstone en i varje svensk kommun. Därför nämns här också en kandidat till det föreslagna priset: stadsträdgårdsmästaren i Borås, Åke Johansson. som är ansvarig för anläggandet av den i Majorslunden befintliga bana som togs i bruk krocketsäsongen 2002." Lars-Inge Nilsson

Permalänk Svar från Simon Carlsson hos 24 Februari 2010 på 11.05

Reseberättelse från Indien

En viktig uppgift för Svenska Croquetförbundet är att följa utvecklingen av krocketsporten utomlands och delta i det internationella samarbetet. Så sker också på flera sätt, till exempel genom förbundskaptenernas arbete, men också via enskilda insatser i
fjärran land.

Nedan redovisar Henrik Bodin, ledamot i SCF:s styrelse, resultatet av
sina efterforskningar rörande krocketsportens ställning i norra och
västra Indien.

"Jag har sett fossilerna av krocket"
Indien är ett stort land, faktiskt ett av världens största länder. England är däremot ett av världens minsta länder. Ändå styrde våra tedrickande vänner över Indien i över 150 år, och då var det naturligtvis oundvikligt att dessa länders kulturer skulle komma att påverkas av varandra. Oturligt för Indien så var det ett av Europas tristaste länder som gjorde ett oväntat, och skapligt långvarigt, besök i dess bräckliga historia. Styggelser som vänstertrafik, dålig tandhygien och en allmänt konservativ och gråmulen karisma är bara några av gåvorna från den brittiska kulturskatten.
Här ser man banan i sin helhet. Dom vackra omgivningarna till trots så uppvägde inte det den ”spännande” banformen.	Men förutom detta så är England ett idrottsälskande land som länge varit en stornation i sporter som dart, rugby och fotboll.   Men nu var det ju inte arbetarklassen som var i Indien för att lära invånarna finkultur utan betydligt mer sofistikerade herrar. Herrar som hellre skulle käka upp plommonstroppen än skrika obscena könsord till domaren på Old Trafford. Nej i överklassens England fanns bara tre sporter värda namnet, nämligen: krocket, kricket och hästpolo.
Alla tre idrotter som drar finkulturen till sin spets, där reglerna är så obskyra att utövarna själva får svårt att hänga med och där stil räknas som minst lika viktigt som att segra.   Spion eller krocketspelare? Hösten 2005 tillbringade undertecknad fyra månader i landet med över 120 miljoner heliga kor. Klimatet är ju inte riktigt som i Sverige utan erbjuder i stort sett idylliska temperaturer året runt. Förutsättningarna för att kunna spela krocket är alltså nästintill optimala.   Förhoppningen var tidigt att hitta åtminstone en närliggande plan, känna av spelets nivå och slutligen kunna spela krocket dagligen. Äntligen skulle man inte bara kunna konservera sommarformen, utan också förbättra spelet så pass att man skulle regera på den svenska vårens dåliga krocketplaner.
Jag ställer mig lite tveksam till hur bollbanan kommer att bli. Utrustningen bjöd inte sällan på överraskande och slumpartade skott.	Detta skulle emellertid visa sig bli svårare än beräknat när jag till en början inte tycktes finna några planer överhuvudtaget. Hade engelsmännen misslyckats att sprida krocketglädje i Indien? Den betydligt menlösare sporten kricket var ju nationalsport och i det närmaste religion i hela landet, så visst borde väl också krocket vara representerat? Det skulle dröja en månad innan jag fick upp ett krocketspår. På det enorma lyxhotellet Taj Ganges i Indiens heligaste stad, Varanasi, fanns det en krocketplan och utrustning.
Det var dock ett högst avgränsat område och såvida man inte kom iklädd gyllene skor eller värpte pengar fick man komma närmare än tre hundra meter. Efter att ha irriterat några stackars receptionister en längre tid så fick jag slutligen prata med hotellmanagern. Denna tycktes dock ställa sig tveksam till varför en svensk var så angelägen om att titta på deras anläggning, en spion månne?   Kanske en stödgala för krocket i Indien Men efter att ha bedyrat min seriositet med hjälp av några hundra rupies och det faktum att jag var där för, det i egna utsagors ”mäktiga”, Svenska Croquetförbundets räkning, så fick jag tillträde till denna heliga ark. Så här i efterhand kanske jag skulle tona ner det där med helig ark då det som mötte mig var ett stort antiklimax.
Kvalitén på utrustningen får man väl säga var skiftande…	Banan som var högst underligt proportionerad var allt annat än rektangulär och utrustningen som helt var tillverkad i någon indisk trädsort, verkade kunna dateras till tiden när engelsmännen först kom till landet. Det enda positiva var det snabbspelande gräset som påminde om konstgräs. Mina storslagna planer på att croquera indiska spelare hade helt gått i kras då ingen i personalen hade sett banan utnyttjas på ett tiotal år. Efter att ha gjort en snabb och lagom oinspirerad omgång så lämnade jag området.
Under min tid i Indien hann jag med att besöka ytterligare två krocketplaner med samma eller sämre resultat. Banorna var inte regelmässiga och den utrustning som faktiskt fanns var högst primitiv. Det ska tilläggas att jag endast var i Indiens norra och västra delar och att det är allt för generaliserande att dra slutsatser om krocket i hela Indien. Men man kan ändå kosta på sig att fråga vad som har gått fel i ett land där man haft de rätta förutsättningarna? Kanske skulle man starta ett missionsarbete för krocket i Indien, stödgalor är ju på modet i Sverige idag. En bortglömd och död sport Fast först kanske vi ska bredda sporten hemma innan vi ägnar tid åt andra länder. Krocketens framtid i Sverige är osäker men jag ser med tillförsikt på hur allt fler ungdomar sluter upp bakom denna sommarsporternas kung. Inte minst i min egen förening har vi en otroligt stark tilltro till de ungdomar som börjar intressera sig för krocket. Jag har på nära håll sett fossilerna av krocket då den i ett land blivit en bortglömd och död sport. Låt oss kämpa för att den aldrig blir bortglömd i Sverige! 1949 lämnade England det stora landet i öst. Kanske hade den där populära mannen som inte ville bruka våld något med saken att göra? Eller kanske ville Engelsmännen bara hem och spela krocket?
AV HENRIK BODIN SockerOllon Croquet Club   Fotograf och medspelare: ANDERS HAMMARSTRÖM
Jag ska precis genomföra en croquering för att få ett bra utgångsläge på bågen. Hotellets banvärd tittar nyfiket på.

Permalänk Svar från Simon Carlsson hos 24 Februari 2010 på 11.09

Vision om framtiden

Fakta Thomas C Ericsson avgick som
SCF:s ordförande vid SM -01.
Senare samma år höll han ett
 nyårstal till krocketsvenskarna.
Och det är i princip den texten
som publiceras här.

I samband med SM i Vimmerby 1994 valdes jag till sekreterare i Svenska Croquetförbundet. Arguskollegan Micce Rylander valdes också in i styrelsen, som PR-konsult.

Som alltid när man tillträder ett uppdrag så är entusiasmen stor och
ambitionsnivån hög. Micce och jag var snabba med att dra upp storstilade
riktlinjer för "Krocket 2000" som med massiva PR-insatser
skulle popularisera krocketsporten och locka fram nya utövare ur
buskarna.

Kampanjen "Krocket 2000" En av målsättningarna var bland annat att SCF år 2000 skulle vara kvalificerade att bli invalda i Riksidrottsförbundet. För att uppnå detta mål krävdes det att det skulle finnas cirka 3000 aktiva spelare från 14 av landets 27 distrikt. SCF bestod då av uppskattningsvis 4-5 aktiva klubbar med kanske 250 utövare. Även om antalet aktiva klubbar har fördubblats så är antalet organiserade medlemmar i stort sett lika många.
Thomas C Ericsson, en spelare som funderat över sin sports framtid. FOTO PETER GRÖNBORG	Jag vet inte riktigt vad kampanjen "Krocket 2000" gick ut på egentligen, men "Krocket 2000" lät åtminstone lagom visionärt. Vi producerade i alla fall lite foldrar och affischer som skickades ut till presumtiva krocketspelare.  Under ett par år hade vi också en del krocketinformation och uppvisningsspel under Hultsfredsfestivalen, men det var nog mest för att vi skulle ha något kul att göra mellan musikframträdandena.
Bra idéer har kommit fram Det mest bestående inslaget i "Krocket 2000" var tillkomsten av nyhetsbrevet Croquet som från 1996 kommit ut med 2-4 nummer per år, mest innehållande information och resultat i samband med SM-tävlingarna. Samma år publicerades den första hemsidan på Internet, med regler och annan information. Internet har sedan dess varit den bästa kanalen för att sprida information och kunskap om krocketsporten. I övrigt återstår det mesta att fullborda! Vad bör göras för att krocketsporten skall kunna utvecklas och bli mer accepterad som tävlingssport? Under de år jag varit aktiv i styrelsen har ett antal bra idéer kommit fram, inte minst under de sena krocketbanketterna som varit en rik källa för tankeutbyte. En del av de uppkomna idéerna har börjat att realiseras, andra befinner sig fortfarande i sin linda. Jag tror dock att flera av nedanstående punkter måste bearbetas för att få fart på utvecklingen.
Fem förslag 1. Bättre tillgång till krocketutrustning! Tillverkarna av de förhatliga "bensinmacksspelen" måste börja tillverka bättre krocketspel. (Eller om hobbytillverkarna Jan-Åke och Kometen blir huvudleverantörer till Intersport och andra idrottskedjor). 2. Mer internationalisering! Sedan förra året är S.C.F. medlemmar i Europeiska krocketförbundet, vilket innebär att vi har rätt att delta i olika Europeiska tävlingar. Spelnivån måste dock höjas flera klasser innan vi är mogna att ta steget ut på de internationella krocketbanorna. 3. Fler tävlingar mellan SM-turneringarna där klubbarna kan mötas och utbyta erfarenheter och tjuvtricks! Krocketserie? Swedish Open i Association Croquet där spelare från övriga norden bjuds in? 4. En krocketbana i varje Kommun! Fritidskontor och parkanläggare måste inse att de bör anlägga kommunala gräsmattor som lämpar sig för krocketspel och inte plantera en massa onödiga träd och buskar överallt. 5. Enhetlig tävlingsdress! Alla klubbar bör ha speciella tävlingsdressar, för att öka profileringen och ge sporten en lite seriösare prägel.
Den nytillträdda styrelsen, med en dynamisk Peter Grönborg vid rodret, kan säkert vaska fram en bra handlingsplan. Jag är också övertygad om att den har förmågan att realisera alla idéer på ett betydligt bättre sätt än vad jag lyckades med under mina sju år i styrelsen. Men för att utvecklingsarbetet skall få ordentlig fart krävs det nog att HELA KROCKETSVERIGE ställer upp och drar sitt strå till stacken.
Thomas C Ericsson Argus Croquet Sekreterare S.C.F. 1994-1999 Ordförande S.C.F. 1999-2001 Förbundskapten    2002-2006

Permalänk Svar från Simon Carlsson hos 24 Februari 2010 på 11.11

Krocketlåt

Lagom till SM 2003 släppte den världsberömde artisten Tomas Rintala ett av sina mest berömda verk, "Welcome Crouqeters".

Bilagor:

• welcome_croqueteers_2003.mp3, 4.2 MB

Permalänk Svar från Simon Carlsson hos 24 Februari 2010 på 11.20

Querle Croquet Societet

Klubbens valspråk "Förnedra Motståndaren."
Per Hultgren
ordförande

Intresset för kvalificerad krocket är väsentligt större än vad Svenska Croquetförbundets verksamhet återspeglar. Det finns skäl att tro att det finns entusiaster i varje kommun.
Ett bra exempel på det är Querle Croquet Societet, en tvåmannaklubb i
Landskrona.

Klubben har funnits i ungefär tio år och förfogar sedan några år tillbaka över en egen bana, med klubbhus. Banan är uppställd för American Backyard och 80 procent av det regelverket kräver får plats. Reglerna för Association Croquet tillämpas efter bästa förmåga. - Eftersom vi numera faktiskt försöker bruka lite allvar med regeltolkning och regeltillämpning tror vi att ett medlemskap i SCF skulle gynna QCS:s utveckling, säger Per Hultgren, ordförande.

Hur kommer det sig förresten att han blev intresserad av krocket?   - Jag har ända sedan barndomen - då jag fick se min syster tillfoga en lagom älskad brylling ett otäckt sår i huvudet med en av den tidens rediga krocketklubbor (liknade alls icke de man idag inhandlar på Statoil) - längtat efter att åter spela krocket med ordentlig utrustning. Jag önskade mig och fick i 50-årspresent ett engelskt krocketset.

Men vid det tillfället hade han inte någon yta på sin egen tomt som var lämplig att spela på. Därför sattes banan upp hos en lyckligare lottad granne, med vilken Per Hultgren då och då dricker ett glas vin och behandlar dagens "on dit" med. - Vi tyckte bägge det hela var väldigt roligt. Jag började planera för en bana på min egen tomt. Under tiden "bodde" mitt krocketset hos min granne. Min egen bana blev spelklar 2002.

Motståndarens ekonomiförpackning av valium

Klubben - Querle Croquet Societet - har alltså endast två medlemmar: ordföranden Per Hultgren och grannen/medlemmen Bo Öberg. Den senare vinner enligt uppgift nästan alla matcher. Ordföranden, som också utgör regelkommittén och där har utslagsröst, har fullt sjå med att tolka reglerna på ett sådant sätt att Bo Öbergs spel hämmas så mycket som möjligt. - Vi brukar spela en eller två gånger i veckan från juni/juli och fortsätter in på hösten så länge vädret känns behagligt. Det brukar ta en dryg eller kanske en och en halv timme, inklusive uppladdning/lottning med förfriskning, paus med förfriskning Sessionen avslutas efter det att bägge deltagarna träffat norra pinnen med ett av sina klot (klubbregel) och "eftersnack" - återigen med förfriskning - om matchen och om vad sig i byn och världen tilldragit haver. - Själva spelet bedrives faktiskt med stort engagemang och det är för oss bägge under matchen verkligen inte oviktigt vem som vinner, poängterar Per Hultgren. Klubbens valspråk är: Förnedra Motståndaren. - Detta kan ju låta drastiskt men det är valt med tanke på att den "goda" segern i krocket ju uppnås genom att vända matchen just när oppositionen tror den har den i sin hand. Och helst ska det göras på ett sådant sätt att förloraren av ångest, ilska och upprördhet önskar att han tagit med sig den stora ekonomiförpackningen av valium.